Flying Lotus: Melkweg, Amsterdam

Flying Lotus, Melkweg, Amsterdam

Flying Lotus: Melkweg, Amsterdam

Recenserad av Mats Almegård | GAFFA

Melkweg är packat med folk. Packat. Det går inte att gå eller stå någonstans utan att man knuffas eller får någon som snubblar över en. Förväntningarna är lika höga som utrymmet är begränsat. Dorian Concepts DJ-set är inte dåligt, men ingen bryr sig. Alla är här för en enda man: Steven Ellison, mer känd som Flying Lotus.

När han kliver upp på scenen kokar det redan på golvet. Och när en skevt dekonstruerad hiphoprytm öppnar går det en våg genom hela lokalen. Sen trycker han på stoppknappen. Uppenbarligen missnöjd med hur sladdarna är kopplade. Efter lite fixande är han snart redo igen. Men först lite pep-talk med publiken i mikrofonen.

Därefter dundrar det igång. En fet bastrumma knackar ner publiken på knä. Bildexplosionen på stora skärmen konkurrerar med vinande syntljud, röstsamplingar och allmänt elektroniskt kaos. Hade det inte varit för den tydliga hiphoprytmen skulle det lika gärna kunna vara en konsert med Whitehouse eller Merzbow. Men han rör sig snabbt bort från det rena ljudexperimenterandet.

Här handlar det inte om det. Snarare om att packa ihop så många influenser det bara går och blästra publiken med ljud. Ambienta inslag, elektronikamelodier, mer samplingar, jazziga utflykter och oftast den blytunga hiphoprytmen skickar en kaskad över folket på golvet nedanför – och de älskar det.

Steven Ellison verkar också älska det – han mellansnackar glatt, hojtar i mikrofonen under låtarna och peppar publiken till ännu mer vansinne. Det blir några longörer som känns onödiga. Men så fort musik- och bildflödet startar igen förlåter jag honom.

Mot slutet av konserten ökar han takten, drar på ett mer stadigt 4/4-beat och jobbar ännu hårdare på reglagen. Han har redan vunnit vid det laget och han vet det. Ändå krämar han ur publiken det sista de och han har att ge.

Det är en mycket imponerande spelning.



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA