Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Söndag 2010-11-07 13:55

Fennesz
UKK, Uppsala,
fredag 5 november 2010

Recenserad av Fredrik Franzén
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Eftertanke och elchock om vartannat.

Christian Fennesz musik ska höras på skithög volym. Så är det bara. Österrikarens någotsånär banbrytande blandning av elgitarr och laptop, melodi och glitch, beskrivs bäst som powerambient. Stilla men kraftfull musik, som förlamas på låg volym, men som intill smärtgränsen dundrar likt ett honungssmörjt godståg mellan öronen. Och Stora salen på Uppsala Konsert & Kongress är ju med sin förstklassiga akustik den idealiska platsen för skithögt.

Det är nämligen dags för andra upplagan av Uppsala International Sacred Music Festival – festivalen med ett jobbigt namn och andlig musik från världens alla hörn. Bland annat: Jordi Savall från Spanien. Holmes Brothers från USA. Houria Aïchi från Algeriet. Etran Finatawa från Niger. Be-Being från Korea. Och så Fennesz från Österrike då.

I denna färgsprakande samling musiker är Fennesz visuellt sätt en grå figur. Allena och försynt lunkar han fram till ett litet bord på den stora scenen. Han knäpper på laptopen och hänger gitarren runt halsen. Han ser plågad ut. Och sedan så bär det av.

Först sköljer mjuka mattor och sköra slingor över salen. Ur avgrunden stiger den mullrande basen allt högre. Vitt brus faller som snö från taket. Dynamiken i ljudbilden är förbluffande. Avståndet mellan höga och låga frekvenser spränger den väldiga salens golv och tak. Det är vackert, stilla och kraftfullt. Musiken sluter sig kring en, dränker sinnena och tvingar tankarna inåt. Fennesz musik försöker inte säga en något, utan intresserar sig snarare för vad du har att säga dig själv. Åtminstone tills han börjar riva i gitarrsträngarna, då de sprakande, ekodränkta riffen blästrar bort varje identifierbar tanke och känsla.

Och så fortgår det utan avbrott i knappt en timme. Styckena smälter samman. Musiken böljar och stormar om vartannat. Eftertanke följs av elchocksbehandling. Mjuka mattor av fräsande gitarr. Ibland känns det nästan slumpmässigt. En tydligare struktur och framförallt ett mer genomtänkt och varierande upplägg hade förvisso lyft spelningen ytterligare, men den duger bra som det är. Det ringer i öronen när jag stapplar ut i kylan, och det gör mig glad.

Följ Fennesz Tryck på hjärtat

Elektropionjär till Sverige
2011-10-14 (nyhet)
Helgen som var
2010-11-08 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.