Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Torsdag 2010-12-16 12:35

Godspeed You! Black Emperor
Troxy, London,
onsdag 15 december 2010

Recenserad av David Winsnes
GAFFA
6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor
6 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

En spelning som inger hopp.

Hope. Det flimrar på den svarta backdropen bakom kollektivet. Fyra vita bokstäver bildar ett ord som skulle kunna verka harmlöst, oengagerande och malplacerat om det låg i händerna på fel band. Inte all musik inger hopp, och sker det är det oftast framförallt på en subjektiv nivå – och mer sällan en kollektiv känsla.

När Efrim Menuck i en intervju med Sonic för flera år sedan säger att bandets syn på musik är att den mest kan fungera som bränsle i reaktionära tider blir det genast uppenbart att man kan applicera detta på Godspeed You! Black Emperor. Tidigare i år annonserades Montrealkollektivets återförening och jag dog en smula inombords den där första riktiga sommardagen. När Menuck, Moya och ytterligare sex andra ursprungsmedlemmar står, sitter och knäligger uppe på scenen känns det som ett surrealistiskt skämt.

En droneinledning som aldrig verkar vilja ta slut, ett fragilt lysande ord och en hel jävla betongnäve av adrenalin träffar mig. Tempot accelererar, dämpas och accelererar igen, går över i introt till "The Dead Flag Blues" och sedan är vi inne i det. Jag vet inte hur man beskriver Godspeed You! Black Emperor på Troxy igår, helt enkelt för att ens stilistiska förmåga inte räcker till. Det är så fullkomligt omöjligt att förmedla för en läsare hur det känns när instrumental musik får världen att verka genomrutten och korrupt samtidigt som den föder en insikt om det genomvackra.

Efter att ha avfyrat en helt ogripbar "World Police And Friendly Fire" där jag snarare skakar än ryser flyter ackorden in första delen av "Sleep – Monheim –" och sedan över i "Albanian". Låten som GY!BE fortfarande inte spelat in i studio, ett verk jag tidigare fått lyssna på genom knastriga bootlegs. Och om den i datorn är en något tveksam skapelse växer den på plats, med fullkomligt perfekt ljud (här har Sveriges klubbar otroligt mycket att lära), till ett mullrande noisemonster med melodiösa ambitioner utöver det vanliga.

Och det blir bättre. Godspeeds låtar i sig anspelar ofta på evolutionen av ett enskilt komp, men det är också som om låtarna strukturerats för att flyta in i varandra och växa och frodas ytterligare. Det blir nämligen bara större och större. Första delen av "Antennas To Heaven" är inte bara ett överraskande låtval, utan också det mest berörande musikstycke jag lyssnat till live. Det skär, sliter, griper tag och kastar. När resan väljer att nå klimax med monumentala "BBF3" – den, enligt mig, bästa låten som någonsin gjorts, för att skriva ut det så naivt och ärligt som möjligt – slår tanken mig att jag aldrig mer kommer att kunna gå på en konsert med samma synsätt igen. Essensen av kraftfullhet. En undermening så stark att det liknar propaganda. När trummorna springer iväg efter 13 minuter verkar få åskådare ens vara medvetna om omvärlden. Vidare går de in i ett kort ambientstycke, för att sedan lämna scenen med ett genuint tack.

Det här är väl snarare en rapport, ett referat av vad som skedde. Frontmannen Efrim pratar i intervjuer om reaktionära tider och i backdropen under "Sleep" tänds lågor och en stad brinner. Konserten står mil över allt annat jag sett men hur kvasipolitiskt och lättpåverkat det än låter är det ofta inte musiken det handlar om i första hand när man pratar om Godspeed You! Black Emperor, inte ens här. Mest handlar det nog om ett band som inger precis vad de utger sig för att producera inledningsvis. Hopp.

Följ Godspeed You! Black Emperor Tryck på hjärtat

Tipsa en vän
1 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:
0
Häftig recension, kan bara gratulera. Det är inte ofta man är med om den där typen av spelningar. Har inte lyssnat tillräckligt på GY!BE i mina dar, det får komma med tiden. Men kan gott och väl tänka mig att deras musik har en fantastisk genomslagskraft live. Tidigare i höstas vallfärdade även jag till the Troxy för att se ett av mina favoritband, Modest Mouse. En lite tveksam låtlista till trots så var det en underbar upplevelse. Konsertutbudet och den goda ljudkvalitén i lokalerna där borta gör att man ifrågasätter sitt val att bo i lilla Göteborg.

Logga in för att kommentera.