En stabil debut utan nerv.

Stabilt är väl inom musikkretsar egentligen ett skällsord och det är synd, för när jag skriver att Martin Prahls debutskiva Through the dark är stabil så menar jag det på det mest positiva sätt. Den är självsäker, otroligt välspelad och välkomponerad. Det är poppig alt country med lite rock och lite soul.

Martins röst är hans största tillgång, den har känsla och han sjunger väldigt bra. Men det presenteras inget direkt nytt här och det är helt okej. Han håller sig till det han kan och melodierna är väldigt starka.

Mitt största problem med skivan är att i Sverige har debutskivor en tendens att vara lite för producerade och polerade, jag tror att med sin röst och sina låtar hade Martin tjänat på en lite råare och mer avskalad produktion som hade skapat lite mer nerv.