This Will Destroy You: Tunnel Blanket

This Will Destroy You
Tunnel Blanket

This Will Destroy You: Tunnel Blanket

GAFFA

CD / Monotreme Records
Utgivning D. 2011.05.09
Recenserad av
David Winsnes

När Fredrik Strage i tidningen Pop 1997 intervjuar Jason Pierce från Spiritualized utformar han i texten ett närbesläktat förhållande mellan bandets senaste album, Ladies and Gentlemen We Are Floating in Space, och Francis Ford Coppolas djungelscener i Apocalypse Now. 14 år senare släpper postrockbandet This Will Destroy You sitt andra album och fullkomligt reformerar inte bara de stagnerade konturerna av en redan abstrakt genre - och därigenom också synen på dem som band - utan återkopplar dessutom till ovan nämnda vansinnesverk.

Texasbandets tidigare alster, undantaget två dronestycken som släpptes på EP under förra året, präglas av simpla instrumentala melodier draperade i svävande uppbyggnader med avslutande crescendon, inte sällan med elektroniska inslag och samples, vilket gjort att de fått leva med att refereras till som Explosions in The Skys arvtagare (eller kopia - beroende på vem du frågar). Cineastiska stycken som omfamnats av såväl tv-produktioner som evangeliska kristna grupper som använt musiken i propagandasyften, utan tillstånd eller ersättning. Milt sagt var det kanske inte riktigt denna situation de föreställt sig när någon presenterade namnidén. Därför är det svårt att se Tunnel Blanket som någonting annat än en mullrande motreaktion mot allting som tidigare varit. Det här är nämligen ingenting som kan tonsätta en ny harmlös storsatsning i tv-rutan eller användas för marknadsföring av den lokala kyrkan. Denna gång lever kvartetten på allvar upp till sitt namn.

Inledningen, den 12 minuter långa Little Smoke, är ett stegrande inferno där pedaleffekterna och de enorma gitarrmattorna lagerstaplas på varandra tills de konvergerar samman i en vacker helhet av kompakt oväsen. Skivan tar en stund. Som när synen vänjer sig vid ett mörkt rum eller ett framkallande av en polaroidbild. Så urskiljs detaljerna steg för steg, och ljudbilden som till en början kunde beskrivas som ett vattenfall av bly får ett betydligt mer mångfacetterat djup. Black Dunes är atmosfäriskt ett återupplivande av den mörka andradelen på Sigur Rós (), Killed the Lord, Left for the New World kontrasterar med sin tillbakalutande ambientstruktur och i Hand Powdered urskiljs doomiga jazzinslag á la Bohren & der Club of Gore. Men mest av allt är Tunnel Blanket en domedagsljudande helhet som inte bör styckas upp i låtpartier.

Precis som på Spiritualizeds 90-talsmilstolpe är det överflödet som slutligen öppnar upp. Pierce berättar i intervjun att de undvek att spela för många toner. Det var viktigare att ljudet var kraftfullt. Primitivt likt slutdestinationen i Apocalypse Now. "Ljuden jag spelar har en tendens att fara iväg åt vilka håll de vill", säger han. "Jag vet inte hur man stoppar dem. Jag är bara musiker."

Orden skulle lika gärna kunna vara tagna från någon av medlemmarna i This Will Destroy You. Det är dags att omvärdera synen på postrock - Tunnel Blanket återför det okontrollerbara kaoset.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA