bob hund: Peace & Love 2011, Utopia

bob hund, Peace & Love 2011, Utopia

bob hund: Peace & Love 2011, Utopia

Recenserad av David Winsnes | GAFFA

bob hund är inte samma band som för tio år sedan. Stenåldern kan börja känns just som stenåldern i jämförelse med vad bob hund har lett till sedan dess. Det överexponerade gömstället låter som bandet på psykofarmaka, en stilla betraktelse som aldrig låter lika gitarrlysande som Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag, tror jag – det kommer nog Thomas Öbergs armé aldrig mer göra – men som heller inte behöver de där stora gesterna. bob hund har börjat viska.

Klockan 17:00 på Peace & Loves största scen är däremot ingen ultimat tid, varken för att viska eller skrika genom koner. Publiktillströmningen är väldigt dålig, chockerande liten när ett uppskattat liveband av bob hunds kaliber går på. Det gör att det inte blir vad man hoppats på. Publiken och den hatkärlek som vanligtvis drivs fram är alltid en av medlemmarna, och denna eftermiddag är den en dvärg. Till följd av det blir bob hund lite… platta. Hur konstigt det än låter. Öberg bjuder som vanligt på oneliners att rama in ("Jag gick aldrig färdigt den där kursen med synonymer för svett" hasplar han briljant ur sig när han snubblar på ordet transpiration) och ett par av låtarna lyfter när en blåstrio ger understöd men de äldre bokstavskombinationerna till låtar ger idag en besk eftersmak.

Bob hund har börjat viska, men bara stundtals. I titellåten Det överexponerade gömstället gör Thomas Öberg just det. Det är den bästa bob hund-låten jag någonsin har hört, och jag har nog hört dem alla. "Inget kamelförbud i nålens öga, ändå är det kö" pratsjunger han på ett sätt han aldrig tidigare tilltalat lyssnaren på. Låten avslutar spelningen på ett sätt som tar andan ur hela området, en nödvändig nål i en ballong. Han står centimeter från åskådarna och ser ut att föreläsa där han kontrasterar så fullständigt mot resterande spelningen att det blir smått irriterande. Kunde det inte vara såhär mest hela tiden? "Enligt vissa är det skymning på jorden men alldeles för tidigt för att dö". Tystnad.

"Tack så mycket, konserten är slut."

Så tar de död på mig – igen. Men att det tog 75 minuter innan punkten nåddes är tyvärr ingen parentes.



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA