I en Lil-B-hiphopvärld där rubriker är allt finns också Shabazz Palaces som definierar undantaget.

I en sällsynt intervju publicerad på Sub Pops hemsida får Palaceer Lazaro, mannen bakom Shabazz Palaces, frågan vad han önskar för karaktärsdrag hos sin partner. Han svarar att han inte gillar den där förutbestämda bilden. Han vill bli överraskad. Frågan är om det genomsyrar allt han gör – tredjegiven Black Up är nämligen lika linjerad som en målning av en Parkinsondrabbad.

Börjar groende i en outforskad yttre musikkant och arbetar sig inåt, mot en uppstrukturerande kärna som aldrig nås. Halvvägs knips det av, ny riktning. Som om radarn får nys om en fiendes territorienärmande och blixtsnabbt överlägger ny rutt. Det vore nästan en förolämpning att kalla denna kompletta produktion för avantgardistisk hiphop, då trum- och bassamspelet formar allt ifrån jazz till elektronisk minimalism. Febrig konstmusik, men ändå inte, eftersom det är lyssningsvänligt och inte en halvtimme samplat regn. Det som enkelt skulle kunna bli lättviktigt hindras av att medlemmarnas upprepande och eftertänksamma rap betonas lika hårt som vilken annan rättfram hiphopskiva du kan erinera dig. Årets kanske smartaste käftsmäll.