Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Crystal Castles
Green Stage, Hultsfredsfestivalen,
fredag 15 juli 2011

GAFFA | Recenserad av David Winsnes
Lördag 2011-07-16 13:20
Foto: Filip Mijatovic
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

En ilande bra konsert.

Det är sent. Utsatta 23:00 har hunnit bli 23:20. Hulingens svarta djup blänker ett stenkast bort. Molnen är hotfulla men håller ovädret tillbaka. Dramaturgin är obehagligt välregisserad. På en nedsläckt scen glider Alice Glass sakta ut och möter natten. Hon ser död ut, vilket snart ska komma att förändras. Hennes följeslagare är knappast muntrare, liemannen Ethan Kath. Namnet som Glass fick bestämma efter en uppmaning till henne att döpa honom till det obekvämaste hon kunde komma på ("Catheter"). När de tidigare under dagen befinner sig utanför White Stage, efter Star Slingers konsert, ställer de upp på fanfoton med det sedvanliga kravet att få täcka över halva ansiktet. Ja, allt följer en tydlig röd linje när det kommer till Crystal Castles.

Kath kallade i Crystal Castles-födelsestadium deras liveshow för en skam för mänskligheten. Sedan dess har evolutionen gjort sitt. Under andra låten, Baptism, ser Glass ut att slita sönder sig själv i sina försök att vara överallt samtidigt. 8-bitsynthslingan och den dödsföraktande skriksången är resultatet av Alec Empire insvept i witch house-atmosfärer. Hade musik kunnat översättas till bild hade Crystal Castles varit en skakig handkamerafilmatisering av Mark Z. Danielewskis debutroman House of Leaves. Därmed inte sagt att scenshowen är av billig karaktär. Ljuseffekterna tar det ytterligare en dimension, inte minst i nämnda kyrkogårdselectro där de visuella landskapen pendlar mellan strobolampor och att insvepas i disiga grumligheter.

Det är lika mycket teater som det är musik. Inte för att det centrala haltar. De båda självbetitlade skivorna innehåller så mycket passande material att man tappar andan. Från de enerverande men euforiframkallande melodislingorna i Crimewave och Untrust Us på debuten, via det imploderade vansinnet i Alice Practice, till direkt vackra Suffocation och Celestica. Däremellan framförs förstås Not In Love i Robert Smith-versionen, men, som i ursprunget, med Glass på sången.

De går på, de går av, de går åter på för extranummer, de går av. Glass står i publiken under stora delar av timmen, men hade hon inte varit det blixtnedslag som hon gestaltar hade Crystal Castles kunnat misstas för konstruerade robotar, endast utsända för att peka finger åt beatsburen slentrian. Introvertheten får en ny definition, trots att man näst intill räknas som huvudakt yttras inte ett ord. Också det enligt den helt personliga mallen, som lämnar de flesta övriga electroband långt, långt bakom sig när det kommer till att skapa sinnesstämningar.

Följ Crystal Castles Tryck på hjärtat

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.

GAFFA Shop

Crystal Castles: Crystal Castles
Kr. 119,00
Köp på GAFFA Shop
Crystal Castles: Crystal Castles
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop
Crystal Castles: Crystal Castles (2xVinyl)
Kr. 180,00
Köp på GAFFA Shop
Crystal Castles: Crystal Castles (III)
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop