Ytterligare en exploderande electrokavalkad att skapa magiska konserter av.

Kite är mästare på att bygga upp sina låtar från grunden. Skapa en nerv som växer, blir mer påtaglig, och till sist exploderar i ett enda stort electrokalas. Just därför har de blivit så hyllade i stora delar av kritikersvängen och just därför håller de på att skapa sig ett namn som strålande livemusiker.

Det fjärde steget i duons ep-serie når de flesta nivåer av känslostämningar. Avslutande Closing My Heart är en tämligen minimalistisk electroballad, medan de båda 80-talsbombastiska Step Forward och Stand Back har melodier starka nog att utgöra topplistehot. Dessutom gör de sig säkert extra bra under Kites spelningar.

Personligen har jag dock svårt för Nicklas Stenemos sång. Den var egen och fin i The Mo, men i Kite har han tagit sin kvävda stämma snäppet för långt. Men ändå. Kite lyckas på bara fem spår visa upp mångsidighet nog för ett helt album. Då kan jag trots allt, om än motvilligt, acceptera en smågnällig stämma.