Tredje skivan är lika viktig som den är vacker

The Culture In Memoriams Rest In Pieces kombinerar det pojkigt oregerliga som finns hos band som Bad Cash Quartet och Libertines med sårbarheten och folkreferenserna hos exempelvis Bright Eyes. Det är nästan omöjligt att inte fastna i Viktor Håkanssons bräckliga röst, i synnerhet konstrasterna hos den – ibland euforiskt studsande, i nästa sekund hjärtskärande sorgsen. Lika svårt är det att värja sig från de stundtals genialiska arrangemangen med körer, stråkar och handklapp på precis rätt ställen.

Men TCIMs främsta trumfkort ligger varken i instrumentering eller en perfekt ackordföljd. Det ligger inte i Håkanssons röstregister, utan i orden. Trots att det var hela fyra år sedan sist, har det politiska budskapet varken tappat färg eller glöd. "I know slavery never ended/ 'cause sister/ we just got bigger cages" hör vi i Sisters och med tredje skivan följer många fler ställningstaganden och slagkraftiga berättelser. Så, lyssna en gång till. Noga. För det du hör då kommer vara lika viktigt som det är vackert.