Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Rihanna
Talk That Talk

Universal/Def Jam | Släpptes måndag 21 november 2011
Recenserad av Özgür Kurtoglu
GAFFA
3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor
3 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP    GAFFA Shop

Märkliga flirtar samsas med banala och flåskåta spår.

Visst säljer Rihanna miljoner skivor i en tid då det borde vara helt omöjligt. Visst säljer hon ut arenor världen över, och kommer undan med att ställa in två av tre spelningar i Sverige bara för att sedan fortsätta vidare på sin turné runt Europa som om ingenting har hänt. Visst jobbar hon med Jay-Z lite när hon vill snarare än tvärtom, och har en pågående musikalisk utbytesromans med Drake som skapar hits lika ofta för henne som för honom, och visst gör det henne hyfsat eftertraktad även utanför popkretsar. 

Det är självklart att det betyder något att Rihanna jobbar med Calvin Harris, The-Dream, No I.D., Chase & Status på ett album som dessutom samplar The xx och obegripligt nog Metallica. Men ändå är Talk That Talk en enerverande och banal samling låtar, en som vid alldeles för många tillfällen är pinsamt och flåsigt överkåt utan att vara det minsta sensuell, där alla positiva bidragande faktorer gästerna borde kunna tillföra vrids till något platt och lamt så snart de faller under Rihanna-namnet. 

Sampling är en sann konstform som finns överallt inom hiphop och r'n'b, som kan resultera i helt makalöst kreativa verk som lyckas dölja vad det är för original som utgör dess skelett. Och så finns det sampling som knappast är värdig YouTube-producenter, amatörer som lägger upp sina försök för att kanske få lite positiv feedback, för att kunna utvecklas. Men Rihanna och hennes team förtjänar någon slags ovation för att de lyckas få Jay-Z att rappa om urin, den annars så hetsiga och begåvade breakbeat-duon Chase & Status att totalt förstöra Wherever I May Roam av Metallica, och även göra de senaste årens bästa intro-spår (av The xx) till något löjeväckande dåligt. 

Att Rihanna knappast är den första som använt sig av en överdrivet sexuell personlighet för att marknadsföra sig själv, sälja skivor och konsertbiljetter, eller bara nå ut, är ingenting som egentligen behöver grävas i, det är bara fakta. Både Prince och därefter R. Kelly har byggt stora delar av sina karriärer på att injicera kopiösa mängder både subtil och (väldigt, väldigt ofta) övertydligt sexuellt laddade texter och gester. 

Gitarrdemonen från Minneapolis är en av tidernas erkända och mest begåvade musiker, R. Kelly sin genres gyllene gud och både mest begåvade låtskrivare och producenter; hur är det egentligen tänkt att Rihanna med sin enkla och riktningslösa pop och betydligt yngre publik ska kunna tjäna ihop någon sorts artistisk dignitet när hennes version av sensuell musik bara är plump och alldeles för ofta visar upp ordentlig brist på både hjärna och hjärta?

Att steget upp och vidare inte håller alls visade Rihanna själv när hon försökte sig på en illa genomförd Prince-cover på den enda Sverige-spelningen hon orkade göra tidigare i höst (hur många i den publiken förstod vad denna Nikki som Rihanna sjöng om höll på med i den där hotell-lobbyn, egentligen?), och det är på exakt samma sätt Talk That Talk helt saknar substans eller mening. Hon är alldeles utmärkt på att sälja singlar, och nästan alla singlar hon släpper går att lyssna på utan större problem, men resten är så dåligt att risken för att ens öron kommer att stänga ner för att rädda sig själva är ständigt överhängande när det kommer till att fylla ett helt album med bra musik.

Det gick rykten om att Calvin Harris var den som anlitats för att producera hela Talk That Talk och således hjälpa Rihanna vidare i en riktning som hon onekligen klär henne väl. Och de låtar där Calvin Harris är inblandad är även de bästa (där även en skapelse av den annars så tvivelaktiga Rob Swire från Pendulum kan räknas in), de enda som inte försvinner i ett hemskt hav av fjantigt bastanta beats och meningslösa texter, och i form av singlar är med däruppe bland det absolut bästa Rihanna stått bakom i sin karriär hittills. Hade ryktet varit sant går det att anta att detta album inte hade varit det enorma debacle det är. Men det värsta är inte att Talk That Talk så tydligt känns som en produkt skapad för att Rihanna ska kunna köra ytterligare ett varv konserter runt jorden, trots att det så tydligt syns att hon inte orkar mer. Det är så mycket värre att dessa låtar, nästan hela Talk That Talk, inte ens kan jämföra sig med de sämre låtar Rihanna skapat på tidigare album.

Följ Rihanna Tryck på hjärtat

Icona Pop tog Rihannas plats
2014-01-10 (nyhet)
Rihanna: Orange, Roskilde Festival
2013-07-06 (recension)
Rihanna: Unapologetic
2012-11-19 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.

Annons
Din annons här?

GAFFA Shop

Rihanna: 777 (DVD)
Kr. 180,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: A Girl Like Me
Kr. 83,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: Good Girl Gone Bad - Reloaded
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: Kalender 2014
ERBJUDANDE: 119,00 kr. 30,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: Loud - Revised
ERBJUDANDE: 167,00 kr. 83,00
Köp på GAFFA Shop
Annons
Din annons här?
Annons
Din annons här?