Mjäkig mysjazz utan direkt syfte.

Det är inte helt tydligt varför allas vår Macca fläkt ut den här lite perverst mysjazziga sidan av sig själv och ansett att ett 14 spår långt album var den bästa plattformen att demonstrera den på. Kisses On the Bottom är nämligen en samling tolkningar av de låtar han fastnade för som barn och tidigt inspirerades av i sitt låtskrivande, plus två nyskrivna låtar – som slår resten med hästlängder. Och kopplingen är hörbar, i viss mån. Om man vill. Om man inte vill hör man istället en snobbigt avslappnad och stilren finrumsmusik, att sitta i läderfåtölj och mellan cigarrpuffarna läppja whiskey till.

Gubbigt, och tämlingen mjäkigt, som sir Paul själv väl alltid varit. Det känns fel att bli förnärmad. Och jag menar, det är svårt att ogilla musik som innehåller ståbas, och är delvis producerad av Diana Krall. Men det är en avgränsad sorts musik, för en avgränsad publik. Det gäller att inte bli för seriös. Man får en känsla av att detta mest är en fas han genomgår, en liten fix idé, som kanske fick en aning för stor uppmärksamhet. 

Lyssna på: My Valentine, Only Our Hearts, Glory Of Love