Recension / Live / Måndag 2012-01-16 08:52

Roll The Dice
Art's Birthday, Södra Teatern, Stockholm,
söndag 15 januari 2012

Recenserad av Andreas Fällman

GAFFA		3 stjärnor
Läsarna		Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

En medioker konsert till en medioker publik.

I valet och kvalet mellan skäggig och briljant sludge metal i formen av Mastodon på Annexet eller skäggig analog electronica från suveräna duon Roll the Dice, föll valet på den senare. Vilken ni kanske redan listat ut av rubriken på denna recension. Det var inget lätt val men låg Mastodons The Hunter på min årsbästalista för 2011? Nä, exakt.

En omedelbar tanke som slår mig, där jag sitter inklämd bakom en pelare på första balkong, är att det borde finnas en publikrecensent. När någon dönicke på parkett ropar "Hammarby!" mitt i konserten, känner jag hur min högra hand reflexmässigt söker golvet efter en sten jag kan kasta på den sportintresserade lustigkurren. Låten senare skriker ännu en skojfrisk person att bandet ska "spela högre!" och handen börjar åter leta efter osynliga stenar. Stämningsdödande tjatter och folk som reser sig i tid och otid för att de hör nödrop från barens öltappar hjälper inte precis ett redan haltande framträdande och min imaginära publikrecensent har redan lämnat lokalen i ren avsky.

Just ja. Sade jag att framträdandet haltar? Det stämmer. Mannerfelt och Pardon, båda som tagna ur Vilhelm Mobergs Utvandrarna, lyckas inte riktigt förmedla nerven från förra årets superba In Dust. Inledande Iron Bridge tänjs ut över vad som verkar vara oändliga tidsrymder och den, på skiva, prominenta känslan av industri, förorenat havsvatten och regntunga skyar, blir istället en lightprodukt som andas kontor, vattenautomater och växlande molnighet. Och så fortsätter resten av konserten. På avslutande Way Out smutsas de triumferande tongångarna ned med skorrande bas och kvävda skrikande läten. Fullkomligt perfekt och alldeles för sent.