Förtrollande men inte fulländat.

För ganska snart två år sedan släppte Neige, multiinstrumentalisten som ligger bakom Alcest, den mästerliga Écailles de Lune. För första gången tog fransmannen sina influenser från shoegaze och black metal och förenade dem till en perfekt fusion, så bra att inget annat album överträffade hans under 2010.

Uppföljaren Les Voyages de L'Âme är gjord efter samma recept, på gott och ont. Skivan börjar väldigt lovande och liksom sin föregångare smyger den in i kroppen innan den exploderar i andra låten. Efter de tre inledande låtarna tappar dessvärre albumet farten i ett par spår innan den hämtar sig igen i den utmärkta Faiseurs de Mondes.

Neige har förmågan att göra musik med stora känslor utan att någonsin bli banal eller inställsam. I Havens är han dock väldigt nära gränsen. Det är svårt att värja sig mot Neiges sirliga gitarrer, förtrollande harmonier och omfamnande ljudbild. I stora partier är Les Voyages de L'Âme en briljant skiva men den lever inte riktigt upp till föregångarens storhet. Det är å andra sidan väl mycket att begära.