Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Den Svenska Björnstammen
Berns, Stockholm,
lördag 17 mars 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Måndag 2012-03-19 09:02
Foto: Nora Lorek
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Konstigt härlig stämning, konstigt kort spelning.

Det är mer än slutsålt på Berns ikväll, det märks i hur det utan avbrott väller ut människor ur Asiatiska och 2.35:1 och nedför de av cigarettrök och ungdomar fyllda trapporna som leder upp/ner från övervåningens terassbar. Balkongerna inuti den alltid så inbjudande gyllene huvudsalongen är överfulla, liksom barerna både inuti och utanför konsertlokalen. Skrålande (och smått berusade?) fans springer omkring på gatorna kring Berzelii Park, förmodligen överlyckliga över att äntligen få se ett av 2011 års allra mest populära svenska band. Och därför är det svettig och tung luft, och laddad atmosfär som det heter, när Den Svenska Björnstammen intar scen till ljudet av massivt jubel en timme efter utsatt tid. 

Scendekoren kan egentligen bara beskrivas som gullig, med totempålar i papp bestående av ugglor och björnar och katter och tigrar och lamm, och just den beskrivningen känns som ett konstigt återkommande tema kvällen igenom; det är gulligt med dessa sirapsockriga melodier och skrålvänliga refränger, och det är gulligt att se en så ständigt leende publik och bandmedlemmar. 

Men bitvis, i synnerhet när publiken ljuder som mest och någon sorts ska-tung mångröstad folkmusik-inspirerad pop spelas, låter Den Svenska Björnstammen ungefär lika roligt som en svensk sommarfest, eller snarare som filmerna om och kring, som bara handlar om svenska sommarfester. Intentionerna är alltid goda, tanken är alltid att se till att alla har något att minnas livet ut men det blir alltid att bakfyllan misshandlar hjärnan dagen efteråt när gårdagens händelser lagt sig en aning. 

Men det är inte utan sin charm, alla dessa galenskaper som Den Svenska Björnstammen på något udda sätt gjort till sitt signum inte minst live. För det är så otroligt underhållande och livsbejakande på ett kufiskt och ovanligt sätt att det blir omöjligt att efter en låt eller två att inte le som en berusad dåre åt den fest som sjumannabandet från Norrköping har på scen med sin skuttande publik som gäster. Detta är inte särskilt långtifrån den allt-är-tillåtet-kletzmer som andra utländska band också jobbar med, och det är ändå en musik med intrig denna septett spelar. Den vill mycket även om det ibland verkligen känns som att det inte funkar att gå från att pumpa techno/electro till att skönsjunga med 3-4 sångare och ackompanjeras med en country-fiol.

Men visst, vi lever i en tid då det är fullt accepterat och nästan förväntat av musiker att våga bredda och låta genrebegränsningar suddas ut, och Den Svenska Björnstammen gör det onekligen stiligt när de hoppar mellan alla olika stilar och aldrig tappar varken fart, kvalité eller publikens allsång. De är ett band som skulle kunna toppa Svensktoppen, och säkert redan gjort det. De vinner musikpriser utan att det känns helt åt helvete eller att juryn är helt dum i huvudet, vilket är väldigt ovanligt nuförtiden. Och de skulle kunna vinna Eurovision Song Contest utan minsta problem med de enorma refränger och melodier de har fyllt Ett Fel Närmare Rätt. Varför de väljer att tacka för sig efter knappa 40 minuter däremot, det är en gåta som lämnar dålig eftersmak efter en svajig men imponerande och rolig upplevelse.

Följ Den Svenska Björnstammen Tryck på hjärtat

Klas Isaksson: Evig Lycka
2014-11-18 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.