Frida Hyvönen: To the Soul

Frida Hyvönen
To the Soul

Frida Hyvönen: To the Soul

GAFFA

CD / Universal Music
Utgivning D. 2012.04.11
Recenserad av
Jack Hildén

Anna Ternheim är faktiskt astråkig. Jag har insett det, eller snarare kämpat mot insikten under hela hennes pågående karriär. Det finns inget jag minns av det hon gör, mer än att det är funktionellt. Som en högerback i Sveriges landslag. Hon gjorde en cover på Broder Daniel och den var bra eftersom Broder Daniel skrivit låten. På det sättet är Frida Hyvönen hennes raka motsats. Om någon pratar om dem i ett gemensamt sammanhang (förutom jag, nu) så har de inte lyssnat. Hon har vad en Idoljury skulle kalla Det. Ett naturligt uttryck som ingen kan eller vill härma.

To the Soul dyker hon djupare i, just det, soulfyllda betraktelser. Betoningen på soul ligger i den svenska översättningen, även om själva genren inte är obefintlig, men jag tänker främst på fantasin i texterna och rymden i tonerna. Det finns nämligen ingen som kan skapa rymd och avstånd som Frida Hyvönen. Som sig bör utgår kompositionerna från pianot men utvidgas av stråkar, stumma trumslag och artistens nästintill ansträngda röst. En röst som i de mer studsiga partierna riskerar att bli ett pipande ljud. I måttfullhet ett vemodigt vapen.

Fantasin var det också ja. Jag har aldrig varit på Bali, men efter att ha hört The Wild Bali Nights behöver jag inte heller åka. Texterna är genomgående engelska, men låten som ändå döpts till Farmor är överlägset läppdarrigast. Döden gestaltas så att Hertha Müller borde avundas. Intima detaljer varvas med svepande landskapsbilder. Sex minuter senare har ett liv presenterats, levts och försvunnit. 



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA