Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Grimes
Visions

4AD | Släpptes måndag 12 mars 2012
Recenserad av Özgür Kurtoglu
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
5,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP    Spotify

Magiskt stor och härligt obekväm elektronisk pop från Vancouver.

Ett utlägg om musikvärldens orättvisor är ingenting som får plats eller i större utsträckning hör hemma inuti en liten recensionsruta, och så höga växlar behöver inte dras för att få fram en vettig poäng om hur genomtänkt och underhållande Visions och Grimes faktiskt är, i ett bredare perspektiv; borde det inte vara denna rosaluggade kanadensiska som säljer ut stora arenor världen över och pumpar ut noggrant konstigt konstruerade danslåtar istället för gamla reliker som försöker verka "i svängen" genom att "subtilt" döpa sina skivor efter droger och nyare artister som använder kalkylerat "oförutsägbara" scenkostymer för att sälja rätt dålig musik?

Till skillnad från den elektroniska pop som trycks ner i halsen på alla som det musikaliska förfallets lobbyister kan hugga sina klor i kräver Claire Boucher rätt mycket mer av sin publik än tomma blickar och meningslöst pumpande knogar i luften. Visions tränger sig in på ett helt annat sätt och skakar om bilden av hur en popstjärna ska låta i sina grunder, bara genom att gå utanför treminuters-formatet och smutsa ner lite där det förväntas vara gnistrande rent och fläckfritt. 

Musiken gör att tankespåret går hela tiden i banor som ifrågasätter allt med de ibland överintellektuellt döpta låtarna när de spelas upp; ska de där tonerna verkligen följas av de effekterna, är det där ett gnissel eller har Claire bara höjt sången ytterligare en oktav högre upp, hur kan hon låta fullständigt naturlig men samtidigt som en sample hämtad från en förkolnad kassett? 

Ett album som Visions är bra inte bara för att musiken och sången verkligen passar utmärkt ihop, och dessutom håller hög kvalitet och är ytterst behagligt att lyssna på, men också för att den ställer frågor om den tid, plats, och rum som den existerar inom. Det är spöklig musik utan att för den delen luta sig överdrivet mycket mot något mörker eller dysterhet, eller typiska begrepp för musik med spektrala element, och det hela kontrolleras utan hinder av en musiker och sångare som bevisligen inte räds några som helst musikaliska utmaningar.

Följ Grimes Tryck på hjärtat

Grimes: Linné, Way Out West
2013-08-10 (recension)
Grimes: Kägelbanan, Stockholm
2012-05-24 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.