Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Borealis
Voidness

Origami Sound | Släpptes måndag 23 april 2012
GAFFA | Recenserad av Fredrik Franzén
Måndag 2012-04-30 09:27
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP

En vackert ornamenterad betongkross.

Jesse Somfays mastodont-album A Catch in the Voice bjöd stundtals på den vackraste musik jag hört de senaste åren. När han lyckades, berodde det framförallt på en sak – den intill bristningsgränsen spända relationen mellan dova, tunga takter och trasiga, sorgsna melodier. Det lät som att technon blivit utslängd från klubben, släpad genom smutsen, och nu gick ensam hemåt i regnet. Det var hjärtskärande.

Nu är Somfay tillbaka med ett nytt namn och en ny fullängdare, och i stort sett allt han redan gjorde bra gör han nu bättre. Voidness är ett kortare och mer fokuserat album. De någotsånär raka takterna har muterats och blivit mer oregelbundna, mer oförutsägbara och sanslöst tunga. Produktionen är fylligare och så intrikat detaljerad, att i stort varje låt låter olika varje gång man lyssnar på den. Det enda som stör mig lite är att inte ens Somfay kan låta bli att influeras av den allestädes närvarande (men förvisso fantastiske) Burial. Det hindrar dock inte Voidness från att vara en obeskrivligt vackert ornamenterad betongkross, som om ett par månader lär synas på min årsbästalista.

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.