Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

The xx
Hultsfred, Green Stage,
lördag 16 juni 2012

GAFFA | Recenserad av Andreas Bäckman
Söndag 2012-06-17 00:23
Foto: Josefin Hardinger
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
3,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Nytt material spelningens höjdpunkt.

The xx live är en historia som aldrig riktigt kan gå fel. En historia som involverar tre, men framför allt två alltid helt svartklädda personer som kompletterar varandra på ett makalöst sätt. Romys ömtåliga, viskande stämma och Olivers djupa, lite raspiga, basröst. Det låter klyschigt när man beskriver det så men det är ett faktum som tål att upprepas, för när man hör dem live så blir det än mer effektfullt. Man liksom väntar ängsligt på att Romy ska byta av Oliver när stunden är inne, och vice versa. Det, tillsammans med den massiva syntetiska basen och de ödsligt jangliga gitarrerna är ett koncept som på papper låter väldigt enkelt, men som i symbios samverkar på ett sjukt effektfullt och närmast unikt sätt.

Under kvällens spelning kan man dock ganska snabbt konstatera ett par saker, The xx fungerar bäst inomhus, i en något intimare miljö, där besökarna är där just för att se The xx; folk klappar händerna på de märkligaste av ställen och det känns som att publiken inte riktigt har tålamod med The xx pragmatiska framträdande. Många vill hellre dansa mot varandra och kasta saker i luften. Visst syns vissa exalterade festivaldeltagare lätta från marken och sjunga med när basen blir som djupast och vibrationerna når bröstkorgens inre vägg, och alla gillar ju tydligen också att göra x-tecken med armar, händer och fingrar, men det dör snart ut. Det känns som om alla väntar på någon sorts explosion som inte kommer, och som inte heller ska göra det. Och precis som Oliver själv säger under spelningen, att få spela nya låtar är det roligaste, och i vårt fall, att få höra dem. De antyder om en något mer elektronisk ljudbild där gitarrerna får lämna lite mer plats åt synthar och basgång, men helheten är lyckligtvis densamma.

Vi får så klart höra alla de gamla fina låtarna också, men de försvinner lite in i varandra och det nya tillåts istället att framträda. Bäst är visserligen ändå Fantasy som i sin nedtonade form med Olivers lågmälda pratsång tillsammans med den avgrundsdjupaste basgången framkallar de bekvämaste av rysningar.

Följ The xx Tryck på hjärtat

The xx: Popaganda, Stora Scen
2013-08-31 (recension)
Utvecklingssamtal med The xx
2013-08-31 (artikel)

Följ Hultsfredsfestivalen 2012 Tryck på hjärtat

Hultsfred presenterar nytt
2012-12-18 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.