Wolfmother: Eldorado, Peace & Love

Wolfmother, Eldorado, Peace & Love

Wolfmother: Eldorado, Peace & Love

Recenserad av Tomas Lundström | GAFFA

Om det ligger någon sanning i att Andrew Stockdale är en strulig snubbe att ha att göra med, är det inte något som märks på när Wolfmother spelar på Peace & Love. Hela bandet, där alla utom Stockdale har bytts ut nyligen för andra gången i ordningen, ger och tar av varandra och levererar en synnerligen energisk konsert på Eldorado-scenen.

En rock 'n' roll-konsert ska vara en upplevelse utöver det vanliga och Wolfmother har gett sig fan på att det är det de ska ge oss. De lyckas. Glädjen är svår att missa och den till ryktet ofta väldigt buttre Stockdale formar till och med händerna till ett hjärta mot publiken mot slutet av konserten.

Som inte jättehårt inlyssnad på Wolfmothers musik var jag orolig att jag skulle tycka att det blev lite långdraget och enahanda. Det händer inte. Det sker i stället saker på scen hela tiden – basisten/keyboardisten verkar stundtals bindgalen – och det blir aldrig tråkigt. Referenserna till de gamla hjältarna från 1970-talet är dessutom många och levereras snyggt förpackade.

Som mest exploderar publikhavet på Woman och avslutande Joker and the Thief, men stämningen är på topp genom hela konserten både från bandets och publikens sida. Som det är på riktigt bra konserter.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA