Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Rihanna
Utopia, Peace & Love,
lördag 30 juni 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Söndag 2012-07-01 13:21
Foto: Håkan Moberg
GAFFA
1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor
1 stjärnor
Läsarna
1,00 stjärnor i snitt (efter 4 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

En i guldtrådar klädd och utsmyckad katastrof.

Det tar ändå 34 minuter. Det hade varit passande redan efter en kvart, men den massiva publik som visat utomordentligt tålamod i väntan på det stora dragplåstret Peace & Love bokat i år tröttnar efter 34 minuter, och börjar bua. Först i mindre grupper, sedan lite mer spritt framför hela scenområdet, och till sist mer eller mindre unisont. Och det enda som händer som svar är att en roadie går ut, ser till att lamporna funkar, och ser nästan ut att hålla händerna bakom öronen i en "jag hör er inte"-gest. Så den av artister från scen evigt påpekade freden och kärleken som festivalen propagerar för är långt ifrån närvarande under den tid som majoriteten av alla som åkt till Borlänge nu i slutet av juni tvingas vänta på denna så kallade världsartist som heter Rihanna.

Exakt på dagen för åtta månader sedan genomförde Rihanna en utsåld konsert i Globen efter att ha ställt in i Malmö och biljettförsäljningen förvandlats till ett smärre lotteri, ifall hon nu ställde in igen eller skulla orka göra någon av de andra konserterna. Det är därför inte så förvånande att det inte varit så värst många på Peace & Love som överhuvudtaget trott att hon skulle ta sig till Borlänge för att stänga ytterligare en succé i mängden för den i sammanhanget relativt unga festivalen. Det kanske hade varit bättre för alla inblandade om hon faktiskt ställt in och åkt hem istället, framför allt för denna skugga av sitt forna jag som Rihanna blivit.

Just den konserten i Globen var inte särskilt bra till att börja med. Det märktes att hon inte riktigt hängde med i svängarna men gav ändå allt hon hade att ge, både i energi och dans och framför allt i sång. Där sänktes hon mest av att inte få stå i fokus, av att ha den dåliga smaken att inte veta varken hur hennes band ska låta för att ge henne det stöd hon behöver live eller att förstå vilka av hennes låtar som faktiskt är pop i toppklass och vilka som får öronen att blöda. Här, däremot…här finns det så mycket som är fel, så mycket som är så ledsamt att se, att det efter en kvart eller så ligger ett tungt moln av hopplöshet över megaproduktionen i egyptiskt tema som fyller varenda centimeter av scenen.

Men även om de tvivelaktiga låtvalen kan bortses från och några någorlunda bra nummer plockas fram, om ryktena om att hennes produktionsteam helt och hållet åsidosatt allt arbete Peace & Love gjort bakom kulisserna och tagit över för att sätta ihop en överdådig hyllning till Kleopatra eller faraonerna eller något stämmer men kan ignoreras och den förseningen slätas över för att "det var värt det" finns det ändå verkligen ingenting som gör denna fars till acceptabel, godkänd, ens musikalisk relevant, av en enkel anledning: Rihanna är inte här. Inte egentligen.

Hon klarar knappt av att stå på benen än mindre dansa med i sina halvnakna dansares koreograferade juckande. Lite då och då verkar det som att hon kan ta i ordentligt och få ut lite av den sångröst alla vet att hon har, men det låter mest som ett gnissel när det krockar med playback-spåret. Hon vinglar omkring och följer sitt manus som den marionettdocka hon har blivit, och när hon försöker vara lite spontan och rappa med i en Kanye West-låt är det närmast hjärtekrossande att se henne först skratta, nästan ramla, och ta sig för ansiktet innan hon gömmer sig i mörkret.

Mer än någonsin tidigare blir det tydligt här på Peace & Love att gränsen mellan den avslappnade tjejen från Barbados och den skivbolagsstyrda pengamaskinen suddats ut helt, kanske för gott. Till och med när hon ber om ursäkt för att hon ställde in, och för att hon var sen, klingar det lite falskt. När hon tar sig ner till publiken mitt i en låt, kramas och sjunger med sina fans, känns även det aningen för orkestrerat. Och det är faktiskt så illa att det verkar som att den stund hon tog här för att spela "Redemption Song" med Utøya i åtanke inte ens framfördes överhuvudtaget kvällen innan i Oslo, när hon även då kom 45 minuter sent till sin egen fest. Hennes egna reaktion på den ologiska förvirringen är återigen talande, och smärtsam att se.

Redan under konserten flög det omkring rykten och skvaller om att hennes scenmanér var en konsekvens av antagligen kraftig berusning, eller som effekt av diverse slag av narkotika. Men den 24-åring som stod där på scen, omringad av människor och vänner/anställda, var inte genomusel på grund av en enskild händelse. Det krävs ofantligt mycket mer för att förvandla den ihärdigt försökande och någorlunda godkända föreställning från en sann popstjärna från Globen i november till detta tomma skal som verkligen inte verkar vilja vara här, eller någon annanstans heller, överhuvudtaget. Hon borde inte vara här från första början. Hon borde inte tvingas. Och hon borde koppla bort allt och alla snabbt, innan det inte finns något kvar värt att behålla.

Följ Rihanna Tryck på hjärtat

Rihanna: Orange, Roskilde Festival
2013-07-06 (recension)
Rihanna: Unapologetic
2012-11-19 (recension)

Följ Peace & Love 2012 Tryck på hjärtat

Skrillex: Fantasia, Peace & Love
2012-07-01 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.

Annons
Din annons här?

GAFFA Shop

Rihanna: 777 (DVD)
Kr. 180,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: A Girl Like Me
Kr. 83,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: Good Girl Gone Bad - Reloaded
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: Kalender 2014
ERBJUDANDE: 119,00 kr. 30,00
Köp på GAFFA Shop
Rihanna: Loud - Revised
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop
Annons
Din annons här?
Annons
Din annons här?