Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Söndag 2012-07-01 21:31

Skrillex
Fantasia, Peace & Love,
lördag 30 juni 2012

Recenserad av Özgür Kurtoglu
Foto: Håkan Moberg
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
1,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

En dissonansorkester signerad Sonny Moore.

Oavsett hur populär han nu är eller sägs vara, hur många som glatt hoppar omkring och är exalterade bara för att han är någonstans på festivalområdet och smittar sina vänner och bekanta med samma entusiasm, så går det ändå inte att förklara hur mycket folk som tagit sig till Fantasia för att se Skrillex. Det finns ingenting som möjligen hade kunnat förbereda för den chock som Skrillex inte bara är en av Peace & Love-festivalens mest populära artister. Redan 20 minuter innan utsatt starttid är det dessutom fullt av folk. Och det är långt, så väldigt långt, ifrån bara massa trendkänsliga ungdomar här; 7-åringar med Skrillex skrivet i pannan är där med sina föräldrar, vars vänner själva har köpt någon sorts merchandise som de bär på sig stolt, och deras något äldre barn hänger i klungor som dansar vilt i förberedelse. 

Hur logiskt är det egentligen att Skrillex och dubstep alltså numera är något för, med all respekt till eventuellt förnärmade, medelsvensson? Av alla underkategorier som finns inom den elektroniska dansmusikens värld som slagit igenom ordentligt på senare år är dubstep utan minsta tvekan den minst lätthanterliga och bitvis mest lyssnarovänliga. Men att det som helhet lockar publik är det ingen tvekan om, det visade både Dada Life från electro-sidan av släktträdet och därefter även mer nära besläktade Nero när de spelade på festivalen i fullständigt hällregn framför tusentals personer. Det finns alltså mycket mer att hämta från detta som Skrillex på många sätt hävdas vara frontfigur för, och det finns ju grund till varför han ändå är det.

Att Sonny Moore är en utomordentligt begåvad producent med grepp om många olika musikstilar och sätt att manipulera de efter hans egna önskemål och idéer är erkänt numera, till och med av många som anser att han är ledande i att förändra dubstep till det sämre. Han spelar nämligen inte alls någon sorts introvert dansmusik byggd på samples och ljudexperiment klädd i svärta och skugga. För det mesta är det gammal hederlig dub och reggae i Skrillex-tappningar som spelas för de över 30 000 som likt vågor forsar fram och tillbaka framför scenen i ett rätt behagligt och gungande tempo. Som visserligen inte riktigt funkar för en adrenalinrusig armé av galna tonåringar som allra helst bara vill röja, även om de skadar sig (vilket de definitivt gör) medan de gör det.

Så den ena halvan av en DJs jobb vid liveframträdanden, särskilt när de är på denna nivå och denna storlek, klarar han av relativt bra även om han sänker tempot alldeles för ofta för att det ska bli dansvänligt. Och därför brister det i den andra halvan av arbetsuppgiften: låtvalen. Inte nödvändigtvis för att det är särskilt dåligt, det allra mesta passar in alldeles utmärkt i den mall han valt att följa för sin konsert här, men för att höjningarna och sänkningar i BPM blir smått utmattande att följa. Och det går ju inte kalla valet att spela Fat Man Scoop för särskilt bra heller, men andra snygga inslag av exempelvis "Sabotage" och "Levels" och varför inte tidigare nämnda Nero jämnar ut det rätt snabbt.

Det bästa Skrillex gör live är ändå när det blir mest atonalt och minst musikaliskt, just för att det i princip det som är hans kännetecken och lockar fram de allra mest tokiga reaktionerna från besökarna. Då syns och hörs kraften i de trasiga basexperimenten som åtminstone i mp3-format bråkar om plats med mycket snygga synthslingor som ordentligt visar vad Skrillex är kapabel till. Mycket av det kommer tyvärr bort när han står där på Fantasia, men det är ändå en lyckad visit han haft här i Borlänge. Han har gjort det bra, fått kanske 90% av alla besökare att dansa, och på det hela marknadsfört sin konst på bästa möjliga sätt.

Följ Skrillex Tryck på hjärtat

Skrillex: Recess
2014-04-02 (recension)
Way Out West får konkurrens
2014-02-12 (nyhet)
Skrillex: Bangarang EP
2012-01-26 (recension)

Följ Peace & Love 2012 Tryck på hjärtat

Rihanna: Utopia, Peace & Love
2012-07-01 (recension)
Tipsa en vän
2 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:
0
0
De hela påminner om Depeche Mode. På steroider.

Logga in för att kommentera.