Bon Iver : Main Stage, Heineken Open'er Festival

Bon Iver : Main Stage, Heineken Open'er Festival

GAFFA

Det är något väldigt vackert över Justin Vernons lätt klumpiga kroppsbyggnad. Lång och lufsig med sina polisonger och sin påsiga haka, lutar han sig över mikrofonstativet med stängda ögon i ett intensivt och lidelsefullt ansiktsuttryck. Han gör sin grej, och tiotusentals festivalbesökare ömsom tjuter, ömsom tiger i beundran. Omgiven av sina åtta resterande bandmedlemmar liknar han någon sorts övernaturlig skogsvarelse, en ent eller ett välvårdat halvtroll, och scenen ett sammanträde skogens invånare emellan. Runtom dem tindrar lyktor genom mörkret och dimman som lagt sig över Kosakowo Airfield, och från taket hänger stora trasor varpå lövkonturer projiceras. Trollbindande är ett ord som lägger sig till rätta på tungan. Det känns som vi alla snubblat in genom klädkammaren och funnit en mystisk glänta på andra sidan. 

Vernon är en förstklassig shapeshifter. Under spelningens gång hinner han låta som minst tre olika personer. Av hans två mikrofoner är den ena överlägsen, den utan filter, som fångar rösten naket och ärligt. Och även om det är fint när stillheten lägger sig och Vernon står utlämnad i centrum på egen hand så kräver musiken sitt niomannaband. När låtarna når sina klimax smälter allt samman, och den runda helheten är så fulländad och självklar att det inte behövs några andra ord för att beskriva det än perfekt. Slutgiltigt. Obestridligt.

Men den dramaturgiska kurvan är varken jämn eller tillförlitlig. Bon Iver når sina toppar sporadiskt, och bitarna emellan känns mest som långa färdsträckor. Man börjar känna av skoskaven och tröttheten, och väntar otåligt på nästa höjdpunkt med ett rastlöst "är det långt kvar?". Allra bäst är förstås spelningens avslutning, då hela tjocka publikhavet förvandlas till en mäktig, omnipotent kör med Vernon som den ödmjuke dirigenten. Då vi är mer än bara tacksamma åskådare, vi sluts in i den välkomnande famnen. En varm hand mot en frusen kind. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA