Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Niki & The Dove
Odeon, Roskilde Festival,
fredag 6 juli 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Lördag 2012-07-07 13:38
Foto: Christian Hjorth - www.hjorth-photo.dk
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Självlysande mörker, dans med rockringar och blinkande ringar, och ett framtidshopp.

I de årliga och väldigt påhittade svenska musikmästerskapen går det inte att förneka att det så kallade Kungliga Hufvudstaden allt som oftast lämnar ceremonierna tomhänt och skamset, med ekot från segerrusiga göteborgare och malmöiter ljudande igenom korridorerna på väg utåt, hemåt, återigen. Endast när rikets popdrottning Robyn bemödar sig att återvända till periferin och således plocka hem alla priser i alla kategorier, även i de hon inte är nominerad i, har Stockholm en chans mot det evigt hårt arbetande artistmaskineriet som gör band från Malmö och Göteborg till sådana som intervjuas av The Fader och porträtteras av Spin. Och från Stockholm, för det mesta, intet nytt att ta över världen med. Förutom Niki & The Dove, det vill säga.

Var Malin Dahlström och Gustaf Karlöf kom på att jobba tillsammans på detta sätt, med denna musik av allt de möjliga kunde göra, kan bara skyarna veta. Det är något som har den speciella egenskapen att låta omedelbart igenkännligt men ändå för varje takt som den tillåts staka fram öppnar upp sig än mer, presenterar sig på nya sätt, fortsätter att sprida sig ut över den originalkärna som registrerar sig som bekant i hjärnan men ändå överväldigas av effekterna, av vågorna, av rytmerna. Det är flera resor värre live dessutom, alltså större och bättre, än mer pulserande och färggrant, än mer svepande och självlysande. Och det som definitivt säljer in Niki & The Dove som påstått och marknadsföringsmässigt relevant framtidshopp är hur fnittrigt nöjda de verkar vara av att få spela på Roskilde, som om bara tanken av att vara där gör de så glada i själen att de får gjädjefnatt när de inser att det faktiskt är de som lockat ca 5000 personer till Odeon kl.01 en aningen frusen fredagsnatt. 

Det absolut mest imponerande med denna duo, som live växer ut till en sextett innehållande två trummisar och ytterligare två på scen som bäst kan beskrivas som improviserande dansare med yogainstruktörskunskaper, är hur våghalsiga de är med endast ett EP och ett helt nytt album under bältet; många band tar flera album på sig och ett halvt decennium av turnerande innan de vågar rubba på låtstrukturer och improvisationskonst i liveformat, men hela timmen som Niki & The Dove spelar här är visserligen noga konstruerat men helt sammansatt för att lätt kunna ta vidare varenda spår på bubblande villovägar när det känns rätt att ha lite dueller på trummorna eller i dansform. Och jublet, det där jublet som vrålas fram när "DJ, Ease My Mind" sakta brummar fram, det är ljudet av kärlek och en bländande ljus framtid, som Malin och Gustaf säkerligen kommer bära med sig mycket, mycket länge.

Följ Niki & The Dove Tryck på hjärtat

Niki & The Dove på turné
2012-10-11 (nyhet)

Följ Roskilde Festival 2012 Tryck på hjärtat

Roskilde svarar på kritiken
2012-07-10 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.