Dr. John and The Lower 911 (feat. John Cleary): Arena, Roskilde Festival

Dr. John and The Lower 911 (feat. John Cleary), Arena, Roskilde Festival

Dr. John and The Lower 911 (feat. John Cleary): Arena, Roskilde Festival

Recenserad av Özgür Kurtoglu | GAFFA

Det finns inte tillräckligt med plats på internet för att korrekt och noggrant dokumentera alla legender och myter som snurrar omkring den häxkittel förklädd till storstad som är New Orleans. Än värre blir det på plats, där alla har sin egen version av varenda berättelse och varje relevant karaktär får ett helt eget liv utanför det som berättats om från första början, främst för att även berättarna är säregna karaktärer själva. Mytomspunna New Orleans i ett nötskal med andra ord, med voodoo-präster som Marie Laveau, och hennes kompletta motsats Doctor John, ständigt närvarande i sagorna. Och som den sjätte generationens New Orleans-son han är tillhör såklart även bluesmannen Malcolm John Rebennack Jr denna rika tradition av folklore, galenskaper, sanna mardrömmar och falska drömmar.

Detta senaste album han släppt, denna kufiska Louisiana-legendar som kallar sig själv för Dr. John, det som heter Locked Down och i princip tvingades fram av The Black Keys-frontmannen Dan Auerbach är det som tagit honom hit till Arena på Roskilde. Med sitt band på sju klassiskt tränade jazzmusiker spelar han, närmast orörlig vid sitt piano, blues och jazz och gammal r&b "som den ska spelas", som det heter. De gör det bra, och får det självfallet på tok för stora konserttältet att dansa och stuffa som de ska göra med den pompvänliga musik de spelar. Men det är också lika självklart att mycket går förlorat när så intim och detaljrik musik bryter sig ut från sitt vanliga hem och slängs upp framför över 10000 personer.

Detta med trombonsolon och en blåsorkester som kan blåsa upp en orkan om den så vill som Dr. John and The Lower 911 och John Cleary har med sig, som är vital för New Orleans och stadens musik, den är inte riktigt menad för de allra största scenerna även om den förtjänar att synas och höras av alla. På Arena rinner inte svettet ner från väggarna, det är inte överdrivet kvavt, det finns inget som tvingar publiken att okontrollerat vråla av förtjusning som det gör i de smutsiga små klubbarna och barerna i Vieux Carré och Tremé. Det blir en småtrevlig spelning med massa lika trevlig musik från denna numera rätt tystlåtna och försiktigt gående man och hans band, en gammal man som behandlar sitt piano och sin gitarr med tyst värdighet när han spelar men inte har energin att göra så mycket mer.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA