Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Six Organs Of Admittance
Ascent

Drag City | Släpptes tisdag 21 augusti 2012
Recenserad av Andreas Fällman
GAFFA
3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor
3 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP

Utmattande fuzz-solon som borde leda till åksjuka.

Någonstans halvvägs genom Ascent slår det mig: Shut Up 'N Play Yer Guitar, Frank Zappas mordiskt utmattande hyllning till gitarren och alla de ljud som kan komma ur en sådan. För senaste gången jag blev så tillintetgjord och nästintill katatonisk av oändliga gitarrsolon, så var Zappa den skyldige. Nu viftar jag istället ett anklagande finger mot Ben Chasny som källan till min livströtthet. Hur kan det vara möjligt att klämma ur sig så långa fuzz-solon utan att själv bli åksjuk?

Nu är det meningslöst att klaga; det är ju psykedelia vi pratar om. Att inte ha oändliga solon vore som att lyssna på hip utan hop. En omöjlighet.

Vad som dock inte är omöjligt är att gilla utvalda delar av Ascent. De få tillfällen Chasny, uppbackad av bandmedlemmar ifrån det högst inaktiva Comets on Fire, inte strimlar strängar och faktiskt försöker sig på vanliga vers-refräng-vers-formatet, så blir det plötsligt väldigt intressant. Som på akustiska Your Ghost. För Malmsteens visdomsord till trots: Less is more.

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.