Dubtechno extraordinaire.

Någonstans i cyberspace finns en fin intervju med Rod "DeepChord" Modell, i vilken han återberättar hur han som tioåring en kväll upplevde den oerhörda kraft som rymmes i repetition. Tydligen var det någon radio-dj i Detroit som fick för sig att loopa en rytmsekvens, om och om igen i typ en halvtimme. Och den tioårige Rod Modell tappade hakan. När han inte längre distraherades av förändringar i musiken, njöt han på ett helt nytt vis. Han kopplade av. Sänkte garden. Och blev ett med musiken.

Förstår man inte hur han kände, är det också svårt att förstå musiken han gör idag. På ytan händer det nämligen inte särskilt mycket. Dova rytmer rullar i maklig takt ut likt kraftfulla godståg ur högtalarna. Långsamt åker de upp och ner och ibland lite åt sidan. Förändringarna är små och tyngden oerhörd. Gravitationen suger tag i en – suger in en. Och man blir ett med musiken.

Sommer är förvisso inte hans bästa album. Men det är fasiken så otroligt, jäkla, inåt skogen bra.