Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Eugene McGuinness
Invitation To The Voyage

Domino | Släpptes måndag 25 juni 2012
GAFFA | Recenserad av Josefin Bagge
Måndag 2012-07-16 17:09
GAFFA
1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor1 stjärnor
1 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP    Spotify

Nyckfullheten utbytt mot vilset och hjärntvättat.

Allt är Miles Kanes fel. Hans inflytande är förgiftande. Se bara på vad som hände med Arctic Monkeys efter bromansen med Alex Turner, först Humbug och sen Elvisfrippan. Och nu gör han det igen, den djävulen, efter att ha tagit singer-songwritern McGuinness under sina vingar som kompgitarrist förpestar han det en gång så sprudlande, nyckfulla låtskriveriet med sin 60-talsfetisch och sitt poserande. Invitation To The Voyage byter egensinniga texter och melodier som lever ett eget liv, mot Bond i axelvaddar och brunstig blick. Pompöst, vilset och själlöst.

Den nya riktningen är både pinsam och lite äcklig. Klivet mellan debutskivan och det här är så stort och impulsivt att man letar desperat efter en hake. Att McGuinness ens hade det i sig att skriva sån praktsmörja, det finns ingen logik i det. Antingen tog de friska, unga idéerna slut – uppenbart i Shotgun: "I care not … shotgun, shotgun" – eller så är han helt enkelt hjärntvättad, av en demon från Liverpool. Den långa väntan på en uppföljare till McGuinness första lilla mästerverk var hur som helst förgäves. 

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.