Uppluckrad riffrock att gräva ner sig i.

Amerikanska Baroness nya platta är troligen en av sommarens mest emotsedda bland skäggbeklädda riffentusiaster. Uppföljaren till de populära The Red Album och Blue Record har konceptmässigt korrekt fått titeln Yellow & Green och den är en mustig bit på dryga timmen och hela 18 spår.

På Yellow & Green har John Baizley och manskap fortsatt på den stig man kunde skönja i spår som Steel That Sleeps The Eye och Swollen And Halo på Blue Record. Här har de fått sin motsvarighet i sviten Twinkler och Cocainium. Den tillbakalutade riffrocken från The Red Album får stå tillbaka ännu mer till förmån för ett mer uppluckrat – om än fortsatt progressivt – sound, men det är något som krävs av en skiva som passerar 70-minutersstrecket.

Indelad i ett gult och grönt tema märks det att Baroness har jobbat utifrån en klar idé vart man ville hamna och man lyckas hålla ihop skivan. Jag saknar måhända de lite mer direkta låtarna från de två föregångarna, även om de finns här i till exempel de inledande Take My Bones Away och March To The Sea.

Det tar en stund att bekanta mig med det vänare soundet och framför allt den vänare sången, men Yellow & Green är en skiva gräva ner sig i.