Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Måndag 2012-07-23 07:56

Paul Simon
Globen, Stockholm,
söndag 22 juli 2012

Recenserad av Maria Stacke
Foto: Jimmy Björkman - www.jimmyb.se
GAFFA
6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor6 stjärnor
6 stjärnor
Läsarna
5,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Musikaliska möten och ett smörgåsbord av hits sammanfattar lång karriär.

När Paul Simon och Art Garfunkel skildes åt efter fem album och ännu fler år tillsammans, strax efter släppet av bejublade Bridge Over Troubled Water 1970, sökte sig Simon till nya musikaliska marker. Hans låtskrivande utvecklades markant, den lyriska virtuositeten blev nu även fulländat musikalisk och betydligt mer komplex och han kom att skriva odödliga poplåtar som numera är tidlösa klassiker.

Lika ikoniska som kontroversiella albumet Graceland släpptes 1986 och markerar en särskilt viktig punkt i Simons karriär då den är ett möte mellan Simons lika lekfulla som melankoliska melodier och de sydafrikanska musikernas rytmer och klanger i magisk symbios. Anledningen till debaclet den skapade var att Simon rest till Sydafrika, under rådande apartheid och påföljande kulturbojkott, för att spela in skivan tillsammans med svarta sydafrikanska musiker. Meningarna kring Simons agerande är fortfarande delade, både i och utanför Sydafrika, och diskuteras bland annat i Joe Berlingers film Under African Skies från i år. Att Graceland blev en succé, inte bara för Simon utan också för de musiker som medverkade på skivan, råder det dock ingen tvekan om. Hans spelning i Globen är en del av turnén som firar tjugofemårsjubileet av den turné som då följde skivsläppet. Med på scen finns därför alla de musiker som var med och bidrog till skivans unika sound, inklusive vokalgruppen Ladysmith Black Mambazo, trumpetisten och sångaren Hugh Masekela och sångerskan Thandiswa Mazwai (som ersätter Miriam Makeba som var med under den första turnén), samtliga från Sydafrika.

Det finns en lång och viktig diskussion att föra kring det faktum att det var en vit, västerländsk man som var tongivande att presentera svart sydafrikansk musik för västvärlden. På vems villkor sker denna typ av musikaliska möten? Av vem och för vem framförs de? Vad jag särskilt uppskattade från kvällen i Globen är att samtliga artister får presentera sitt uttryck på egen hand. Scenen lämnas fri åt såväl Masekela, som bjuder på sitt mångfacetterade epos Stimela (Coal Train), och Mazwai som sjunger African Sunset med en stämma som går rakt in. Ladysmith Black Mambazos mjuka harmonier är balsam för själen. Bilden av det sydafrikanska musiklivet framstår som rik och komplex. Inte heller den politiska dimensionen av turnén, och skivan, går förlorad. Masekela, som varit tongivande genom sitt artistskap i kritiken mot apartheidregimen, ber oss ställa oss upp för Nelson Mandela och påminner oss om de som dött i kampen för frihet.

Konserten inleds med ett axplock från Simons solokarriär, som trots sin variation får stringens genom det eminenta bandet. Särskilt starka var melankoliska Hearts And Bones, Dazzling Blue från 2011 och drivet i The Obvious Child. Efter några låtar av Ladysmith Black Mambazo var det så dags för Graceland att framföras, i stort sett i sin helhet, med en mellanakt av Masekela och Mazwai. Ladysmith Black Mambazo ackompanjerade Simon på Dimonds On The Souls Of Her Shoes och Mazwai på Under Africa Skies. Simon levererar tillsammans med bandet dansant och sprudlande pop, även om de sorgnsa undertonerna I Graceland slarvas bort i spelivern. Avslutande You Can Call Me Al genererar både ett spontant dansgolv bakom mixerbordet och stående ovationer. När Simon så återvänder till scenen, efter enträgna applåder, framför han, låten som blev han och Garfunkels stora genombrott, The Sound Of Silence från 1964. Inte bara Simons förmåga att skriva trollbindande melodier och utmanande texter blir tydlig, men framförallt den resa han gjort som låtskrivare och artist. Tillsammans med The Boxer var det den enda låten som framfördes från tiden tillsammans med Garfunkel.

I The Obvious Child sjunger Simon "maybe I'm a dog who's lost its bite". Det, kan vi konstatera, har han inte. Vad kvällen i Globen framförallt visar är att två och en halv timme inte räcker för att sammanfatta en karriär som hans.

Följ Paul Simon Tryck på hjärtat

Paul Simon till Sverige
2012-03-23 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.

Annons
Din annons här?

GAFFA Shop

Simon Paul: Classic Albums - Graceland
Kr. 180,00
Köp på GAFFA Shop
Simon Paul: Jubilee Of Gospel
Kr. 192,00
Köp på GAFFA Shop
Simon, Paul: Live In New York City (2xCD/DVD)
Kr. 240,00
Köp på GAFFA Shop
Simon, Paul: Live In New York City (BluRay)
Kr. 264,00
Köp på GAFFA Shop
Simon, Paul: Live In New York City (DVD)
Kr. 180,00
Köp på GAFFA Shop
Annons
Din annons här?
Annons
Din annons här?