Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Purity Ring
Shrines

4AD | Släpptes tisdag 24 juli 2012
GAFFA | Recenserad av Andreas Bäckman
Söndag 2012-07-22 08:00
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
5,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP    Spotify

Repetitivt i albumformat men lysande i solitud.

Det har inte undgått någon att vi lyssnar allt mer på enstaka låtar än på album. Vi rör oss mot en verklighet där artister blir ihågkomna snarare för den-där-låten än det väl sammansatta albumet. Det är på intet vis så att album spelat ut sin roll, och många artister kan fortfarande förvalta utrymmet. Men det finns vissa artister och band som helt enkelt passar bättre i det kortare formatet, där albumformatet inte blir en förlängning av singlarna, utan snarare ett nödvändigt ont. Purity Ring är ett sådant band.

Shrines föregicks av singlarna Ungirthed, Belispeak, Obedear och Fineshrine. Låtar som alla återfinns på detta debutalbum och som är alldeles utmärkta i singelform, men som i albumkontexten, tillsammans med de övriga sju låtarna, flyter ihop och blir till en och samma massa. Detta beror till ganska stor del på att de elva spåren på skivan är konstruerade på mer eller mindre exakt samma sätt. Ni vet den där pumpande, pulserande elektroniska basgången som får det att låta som att någon snabbt och regelbundet vrider volymreglaget från max till minimum? Ljudbilden som vi lärde känna för ett par år sedan genom artister som Blackbird Blackbird och Washed Out, och som då kallades chill wave. Begreppen åt sidan, så är det ett faktum att Purity Ring använder detta grepp som grund till precis varenda låt på Shrines. Ett faktum som halva skivan igenom börjar bli väldigt frustrerande, och som resulterar i att hjärnan slutar leta efter öppningar och slut och istället accepterar allt som en enda sammanhängande gröt av pumpande kompressorer och, visserligen snygga, syntljud. Det smakar inte gott att äta sin favoriträtt varje dag i veckan.

Trots det för bandet stjälpande albumformatet och trots bristen på variation så går det inte att förneka vissa av Purity Rings omedelbara kvalitéer. Den drömska produktionen, och känslan för detaljer och rytm tillsammans med Megan James svävande och samtidigt knivskarpa stämma banar väg för ett par riktigt bra låtar. Lyssna bara på Obedear, Belispeak och Amenamy, men gör det helst vid skilda tillfällen. Det tjänar alla på.

Följ Purity Ring Tryck på hjärtat

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.