Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Fredag 2012-08-10 11:00

The Black Keys
Flamingo, Way Out West,
torsdag 9 augusti 2012

Recenserad av Josefin Bagge
Foto: Oscar Anderberg
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
3,50 stjärnor i snitt (efter 4 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Rått, vackert och fulländat när bluesrocken dominerar stora scenen.

Den allra första tonen av Dan Auerbachs gitarr och de distinkta inledande sekunderna av Patrick Carneys pukor i Howling For You sänder iväg gnistor som träffar rakt i hjärtats mittpunkt. Efter en kort stunds andnöd återfår man uppfattningen om verkligheten och förstår att man har hamnat helt rätt. Just nu, just ikväll, finns det ingen vackrare plats att vara på, än omsvept av The Black Keys på festivalens största scen.

Dan Auerbach, alltså. Har man haft lyckan att få uppleva honom i sitt esse så vet man att man inte behöver mer än nämna hans namn för att beskriva känslan hans gitarrspel ingjuter. För att inte tala om rösten. Inte en nanosekund av spelningen är den ur fas, hela tiden i kontrollerad perfektion. The Black Keys drar igenom det bästa av det bästa ur sin katalog, och sånär som på avsaknaden av Ten Cent Pistol är spellistan helt fulländad.

Om den tillgänglighet de rört sig stadigt mot med de senaste två skivorna bör ses som ett varningstecken eller ett behövligt framsteg går att diskuteras, men det är ingen tvekan om att The Black Keys aldrig varit större än de är nu. Det känns självklart att de ska spela på största scenen, självklart att ett album som El Camino ska vara festens mittpunkt.

Men faktum är att de stora publikdragarna som Lonely Boy och Gold On The Ceiling visar sig ha svårt att nå upp till stjärnstatusen – även om det utbryter ett mindre kaos i publikhavet. Det välpolerade på El Camino är svårare att återskapa, så känsligt för minsta lilla skavank i framförandet. Äldre verk som avslutande I Got Mine däremot tillåter lite vårdslöshet, lite slitande och rivande. Ironiskt nog är det faktiskt den minimalistiska, oförädlade rocken som utgör bandets rötter, som i sin avskalade och bara form på två instrument gör sig bäst på den enorma scenen.

Ljusshowen är bara den värd hela biljetten, inte minst under de avslutande tre spåren då discokulan åker fram till tunga Everlasting Light, där verserna framförs så tyst och lätt det bara går och hela Slottskogen håller andan. Två strålkastare skär genom mörkret på duon emellan låtarna och som för att markera vart guldet finns. De är sitt allra bästa när det bara är de två, Auerbach och Carney och den råa, skamlösa bluesrocken. Då spelar det nästan ingen roll vad de gör, det bli bara så jävla bra allting. 

Följ The Black Keys Tryck på hjärtat

Svensk vann Grammy
2013-02-11 (nyhet)
The Black Keys: El Camino
2011-12-05 (recension)

Följ Way Out West 2012 Tryck på hjärtat

Ikoner och avhopp
2012-08-13 (nyhet)
A$AP Rocky: Linné, Way Out West
2012-08-12 (recension)
Miike Snow: Azalea, Way Out West
2012-08-12 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.

Annons
Din annons här?

GAFFA Shop

Black Keys: Attack & Release
ERBJUDANDE: 167,00 kr. 83,00
Köp på GAFFA Shop
Black Keys: Brothers
ERBJUDANDE: 167,00 kr. 83,00
Köp på GAFFA Shop
Black Keys: El Camino
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop
Black Keys: El Camino (2xVinyl/CD)
Kr. 324,00
Köp på GAFFA Shop
Black Keys: Turn Blue
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop
Annons
Din annons här?
Annons
Din annons här?