Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Fredag 2012-08-10 12:18

Kindness
Storan, Stay Out West,
fredag 10 augusti 2012

Recenserad av Daniel Magnusson
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Nyskapande electrofunk som på scen hamnar i ett moment 22.

Det första intrycket av Kindness debut är något översvallande. På sina håll låter det som hembränd electrofunk. En man har suttit på sin kammare och lagt pålägg på pålägg för att försöka få till ett slutresultat som närmast kan jämföras med det Brian Eno pumpade in i Roxy Music. Men i musiken ryms även en twist som gör det hela ack så intressant. Ur det progressiva och det nyskapande hörs idén om använda något som under 70- och 80-talet kom att bli en lika beprövad som bespottad stil och placera den i en klar – och på senare år väldigt populär – tanke om att göra allt själv.

Med Kindness debut färskt i minnet förväntar man sig på förhand en långhårig man som världsfrånvänd och lojt kastar sig runt på scen i ensamt majestät. Men Kindness live är något helt annat. Om World, You Need A Change Of Mind har en dov produktion som tynger ner var och vartannat spår spricker det ut ordentligt på scen. Det är körtjejer, en batterist som gör allt för att ta plats, det är saxofonister, gitarrister, electrobasister och i centrum Adam Bainbridge som gärna hjälper till med några extra slag på cymbalen och med några välplacerade höftrörelser.

Och vi är framme vid dilemmat. Kindness i sitt esse på scen slår bakut åt alla håll. Att se en frontman som lika gärna kunde vara en ung och oförstörd Bobby Gillespie ta sig från plats till plats och få alla i ensemblen att känna sig som hemma är ren och skär fröjd. Det är organiskt i all sin prakt – och det är sedan tidigare gjort, vilket man accepterar. Ser man istället hur framtidsvarslande spår som House och Swingin Party målas upp möts man av kontraster som inte går ihop framför en publik. Det blir genast lite burkigt och, där har vi det igen, dovt. Det som gör sig så gott på skiva faller platt framför åskådare och det som är klara flörtar med en svunnen tid går hem. För det finns en trygghet där som vi gärna tar till oss. Det är ett moment 22, en situation som kliar och irriterar.

Väljer man att bortse från analyser om Adam Bainbridge som den framtida popmusikens fanbärare får man istället till sig ett fyrverkeri av känslor och glädje. Men ser man potential som inte riktigt växer ut till fullo är det lätt att fastna i detaljerna. Kindness kan och kommer att gå vidare med en stilla förhoppning från min sida om att de fräschaste nyanserna också får en trygg, stark och självsäker plats på scen.

Följ Kindness Tryck på hjärtat

11 Essentiella – april 2012
2012-03-29 (artikel)

Följ Way Out West 2012 Tryck på hjärtat

Ikoner och avhopp
2012-08-13 (nyhet)
A$AP Rocky: Linné, Way Out West
2012-08-12 (recension)
Miike Snow: Azalea, Way Out West
2012-08-12 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.