Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Hot Chip
Linné, Way Out West,
torsdag 9 augusti 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Fredag 2012-08-10 13:27
Foto: Håkan Moberg
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
4,00 stjärnor i snitt (efter 2 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Instrumental, elektronisk och finurlig dansfest med Sarah Jones i en vital roll.

Förvirrade, frågande, nästan besvikna reaktioner på att Hot Chip inte alls är ett DJ-kollektiv, att de inte ens har en DJ med sig på scen eller skivspelare överhuvudtaget, är bara ett av många fruktansvärt underhållande inslag under den timme som London-gruppen spelar inför på den nästan obscent överfullt Linné-scenen. För det hörs verkligen långt ifrån någon enstaka gång där i mörkret innan bandet kommer ut i det lågt hängande ljuset och röken. Trots det rätt lustiga antagandet från alldeles för många att all dansmusik numera spelas av DJs med enorma scenshower är det tydligt att Linné egentligen är på tok för litet för det som väntar här, det som gjort Hot Chip till en akt som sätter publiken i dansfeber redan från spelningens allra första vandrande baslinje och knorrande synthslinga. 

Tidigare har det inte varit så enkelt, långtifrån snarare då de väldigt ofta känts som ett lite bortkommet liveband, där den avighet bandet är känt för som alltid hörs på deras album och som felaktigt kopplas till deras alldagliga image (eller brist på en sådan) alltid spelade in i även hur de verkade på scen. Det blev ofta väldigt instängt, lite för navelstirrande, lite för mycket blickande inåt istället för utåt och med uteslutande fokus på det försiktiga. På Way Out West är det en uppdaterad av version som spelar, en bättre och mer teknisk som inte tummat alls på sina egenheter men istället använt de till sin fördel; Alexis Taylor ser typiskt proper ut i sina stora bågar och sin för dagen mystiskt barbershop-aktiga jacka, hans bandmedlemmar likaså men sedvanligt lite sjaskiga och slappa, instrumenten fortfarande lite farligt högt upp, men tillsammans mycket bättre än tidigare, väldigt mycket tack vare Sarah Jones.

Hot Chip har alltid varit aningen för ojämna för att verkligen bli den där fantastiska dansakten som i princip varenda människa som hört deras musik vet, och önskar, att de kan bli. De har haft makalöst svängiga singlar, sådana som blivit omöjliga att inte ha med i årsbästalistor och sedan även bland de som räknar låtar från ett helt decennium, och de har ändå alltid känt sig tvungna att ha med sig ballader som förvisso nästan utan undantag varit tillräckligt bra för att hålla en vettig balans på ett album, men som aldrig funkat live, som alltid dragit ned tempot så avsevärt att det sedan varit svårt för bandet att hitta tillbaka. Med Sarah Jones i bandet, åtminstone live, existerar inte sådana problem överhuvudtaget. 

Det som tidigare har saknats i Hot Chip är en trummis som kan översätta de elektroniska trummorna på bandets album till något levande, en trummis som spelar med lika mycket stil som energi och gör det på ett lika avslappnat sätt som de andra där på scen. Trots att tempot knappt faller under 120bpm på den timme de spelar på Linné är Jones med på alla dubbla hihat-slag, varenda fill och varenda övergång för att komplementera basgångar och Taylors sång, och det är så övertydligt vilken extra dimension tillför Hot Chip att det är hyfsat enerverande att hon inte värvats till liveuppsättningen för flera år sedan, redan till den internationella premiärspelningen Taylor pratar om att de gjorde i Stockholm 2005.

Lägg därtill att de allihop äntligen förstått hur deras setlist borde se ut när de spelar framför publiker på flera tusen danssugna, att låtarna mer eller mindre passar perfekt med varandra och flyter snyggt ihop, ständigt med sina snygga electrovibbar och funkinslag, ständigt i ungefär samma fart och samma trumslag så att även de själva där på scen kan dansa med i dolda i sina rökmoln. Kalla det instrumental dansmusik, eller det mer simpla electropop för all del, eller varför inte progressiv dansmusik med tanke på alla små jamsessions de har inuti sina låtar långt utanför dess originalramar. Det enda som är helt säkert är att denna upplaga av Hot Chip skapar en maniskt intensiv stämning, den är nitisk i sitt spel och klanderfri på alla sätt, och en alldeles utmärkt liveupplevelse

Följ Hot Chip Tryck på hjärtat

Hot Chip: Popaganda, Stora Scen
2013-09-01 (recension)

Följ Way Out West 2012 Tryck på hjärtat

Ikoner och avhopp
2012-08-13 (nyhet)
A$AP Rocky: Linné, Way Out West
2012-08-12 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.

GAFFA Shop

Hot Chip: In Our Heads
Kr. 143,00
Köp på GAFFA Shop
Hot Chip: In Our Heads (Vinyl)
Kr. 180,00
Köp på GAFFA Shop
HOT CHIP: MADE IN THE DARK
Kr. 155,00
Köp på GAFFA Shop
HOT CHIP: MADE IN THE DARK (Vinyl)
Kr. 204,00
Köp på GAFFA Shop
Hot Chip: One Life Stand
Kr. 167,00
Köp på GAFFA Shop