Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Frida Hyvönen
Flamingo, Way Out West,
lördag 11 augusti 2012

GAFFA | Recenserad av Josefin Bagge
Söndag 2012-08-12 14:41
Foto: Sandra Johnson - www.sandrafotar.se
GAFFA
3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor
3 stjärnor
Läsarna
5,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Möter trött passivitet med pianolett historieberättande och vinner publiken först när hitsen kommer fram.

Lördag, tidig eftermiddag, sista dagen av Way Out West – som i år växt rejält på bredden, ett grönskande Slottskogen, stekande sol. När benen är som mörast och hjärnan saktat ner till halvfart, möts Frida Hyvönen av den tunga utmaningen att vinna festivalpublikens hjärtan med svår, svensk popmusik. Kanske inte det lättaste, och nej, det är egentligen inte förrän hitsen kommer fram och Jari Haapalainen slår extra hårt på sin trumma som gensvaret är annat än passivitet.

Det är stämningar som inte möts. Från scenen ett pianolett dunkel, en melankoli, en mörk skönhet. Men omgivningen är ljus och varm och trött. De fylligare, mer poppiga låtarna är ett avsevärt bättre bot mot solstinget, och lyckas i viss mån. För det går också lätt till överdrift med den där poppigheten, sådär käck och gladlynt som California kan vara en soldränkt helgdag klockan tre, och vi är tillbaka på noll igen. I ett något cyniskt betraktande. Trots att det strömmar in festivalbesökare likt en industri blir tillslutningen aldrig större, Hyvönen är inte direkt den mest uppseväckande och spännande popsångerskan i gänget, även om hon gör det av bästa av situationen och skojsar till det med en gul mantel som hon heller inte missar ett tillfälle att mannekänga. 

Hyvönens musikerskap bygger på historieberättande. Varje låt är en saga, en dialog eller ett dagsboksutdrag. Repertoaren en novellsamling, och i rätt sammanhang är det en fröjd att följa med i. Framförallt betagande blir det mot slutet med Terribly Dark och Dirty Dancing som riktigt biter sig fast i en.  Spelningen är varken det ena eller det andra, bara något svår att ta till sig. Och man kan inte hålla på och skylla på vädret eller veckodagen hur länge som helst. 

Följ Frida Hyvönen Tryck på hjärtat

Följ Way Out West 2012 Tryck på hjärtat

Ikoner och avhopp
2012-08-13 (nyhet)
A$AP Rocky: Linné, Way Out West
2012-08-12 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.