Laleh : Azalea, Way Out West

Laleh , Azalea, Way Out West

Laleh : Azalea, Way Out West

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

Man behöver inte vara påläst, insatt eller ens något jättefan av den utmärkande musiken för att uppskatta den folkfest som är en konsert undertecknad allas vår Laleh. Från sekunden hon stiger ut på scenen med det där jätteleendet är det allsång och familjär stämning som håller elden vid liv hela vägen genom. Och visst blev det genast ett par grader varmare? Hur kärringaktigt underminerande man än känner sig när man säger det så är Laleh en riktig solstråle.

Mycket värt att notera är hur tidigt Live Tomorrow hamnar i spellistan, den som annars hade kunnat vara den klassiska gamla megahiten som avslutar kalaset. Men Laleh vet att hon har så mycket mer att bjuda på, och att hon kan övertyga alla andra om det också. Fast så mycket övertygelse är det kanske inte, ett fantastiskt väl utfört framförande räcker ju väl för att få Way Out West på fall.

Det är turnéns sista spelning och Laleh gör ingen liten sak av situationen utan presenterar och tackar alla bandmedlemmar ordentligt. Man vill tycka att det känns lite i luften att det här är ett avsked, och att det märks i den energi och spelglädje Laleh backas upp av. Varenda låt ska vara störst och mest fantastisk. Som om det handlade om the last show on earth, ungefär. Någon i publiken gråter. En annan skriker "jag älskar dig!", och Laleh bara ler och vinkar och skiner. Allt är så fint och ödesmättat och Laleh så underbart ödmjuk att det nästan blir lite för mycket. Det charmiga mellansnacket är ju så glättigt dumsött att man själv börjar känna sig lite underminerad.

Laleh har gått och blivit folkkär. Som svea rikes mest karismatiska popsångerska är det inte så konstigt och hon bär det där ansvaret jäkligt snyggt. Det är inte publikkontakt, det är publikkommunikation, och hon är en mästare på det. Ingen lämnar spelningen utan lite kramp i mungiporna efter allt aaah- och oooh-ande, och de många, långa leenden hon smittat ner oss med. Sen kan man inte överleva på karisma, och det är ju den lilla detaljen med de många ofantligt grälla och aptråkiga låtarna som inte alltid går att måla över med charm. 



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA