Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Odd Future Wolf Gang Kill Them All
Linné, Way Out West,
lördag 11 augusti 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Söndag 2012-08-12 14:57
Foto: Oscar Anderberg
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
2,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Världens mest hajpade hiphop-akt levererar galenskap i massor, men kvalitet i ytterst små mängder.

Hajp är säkerligen 2000-talets och den moderna kulturvärldens allra farligaste, dödligaste och våldsammaste drog. Med en enda koncentrerad dos från rätt langare kan hype göra allt från att drastiskt förändra ditt liv till det positiva och försätta dig i betydligt lyckligare och mer ekonomiskt gångbart livssituation. Och med fel mängd hype kan allting du någonsin drömt om att göra slås i spillror, enbart för att du haft helt fel människor i ditt umgänge och tillåtit de att pumpa dig full med undermåliga slaggprodukter. Hype är för en sådan där jobbig tyckare som tror sig kunna bestämma vad som är "inne" och "ute" genom att skriva någon kvasi-intellektuell populistiskt dravel till lista ett tragiskt livsnödvändigt verktyg och absolut bästa trasiga vän när det kommer till att ta sig an den ständiga flod av ny musik som rasar dess väg. Det är sådana som desperat försöker att få det till att låta som att den milis som kallar sig för Odd Future Wolf Gang Kill Them All är redan idag världens bästa och mest spännande hiphop-akt. Det är sådana som, för det allra mesta, går händelserna i förväg i hopp om att få kallas trendsättare eller något annat fånigt buzzword. 

I dagsläget är Odd Future i ärlighetens namn ljusår ifrån att vara bäst, nästan lika långt bort ifrån att egentligen ens existera i samma galax som de allra bästa, och det har nästan ingenting överhuvudtaget med deras liveframträdanden överlag att göra, i synnerhet inte den på Linné på Way Out West som avslutningsakt. I ledning med de som väntade på Bon Iver är publiken på Odd Future den som visat allra mest förväntan innan banden gått på scen, och även i övriga publikkriterier vinner de som fullt Linné över de flesta andra på knock här; de är fler, de är mer högljudda, de verkar redan vid första anblick som betydligt vildare (och bevisar det inte så långt därefter) och de ser hungrigare ut efter att få se det band som på förhand innan Way Out West verkade locka till sig allra flest biljettköpare. 

Så, det finns givetvis positiva sidor av all denna missriktade och obscena hype, framför allt för en generation musikälskare som knappt vet hur en lp fungerar eller ens ser ut för den delen, och som antagligen aldrig betalat för att få lyssna på musik annat än på konserter och festivaler. Genretänkandet tar rättmätigt stryk för var dag som går tack vare all ny musik som släpps dygnet runt och året om, vilket inte bara banar väg för en mer accepterande syn på olika sorters musik men också gör att hoper av Odd Future-fans inte har något alls emot att mörbultas av Mogwai och deras oljudsväggar i en timme bara för att få vara längst fram när spelningen de egentligen är där för att se påbörjas. Och de får betalt för sin väntan och sin hängivenhet omgående, när medlem efter medlem rasar ut på scen våldsamt dansande, först Taco Bennett ensam och kort därefter Hodgy Beats och Domo Genesis i luvor, och sedan resten av gänget. Några minuter in på spelningen kommer kvällens första ordentliga friidrottsliknande stagedive, och där går kvällens vildaste spelningen av stapeln på riktigt.

När Odd Future är på scen är det inte så mycket som påminner om att det är en hiphopspelning publiken är på, även om det finns påminnande drag. Sättet rappare avlöser varandra i vers efter vers, går ihop för refrängerna och i slutet av meningarna för att betona det extra, är klassiskt och redan nu väldigt finslipat. Men annars är det betydligt närmre hardcore än något annat, med flygande ölburkar och flygande kids överallt, en Tyler som med ett lugn när det är hans tur att mässa gör det med stor självsäkerhet, och så snart han är klar hetsar han publiken och sina vänner på scen i sin fulsnygga turisttröja med Sverige-tryck. De ger allt i varje låt de spelar, säkerligen inte bara oerhört glada över att så fruktansvärt många är på plats för att se deras galenskaper men också för att de nog slipper veta att allt deras rappande försvinner i den katastrofalt burkiga ljudbilden. 

Och det är inte bara ljudbilden som gör att Odd Future inte är så när lika stora och bra som många vill få till det att de är. Även med perfekt ljud skulle det bli tydligt att inte ens tillsammans, med närmare ett dussin album och mixtapes mellan sig, har det gäng som är på scen tillräckligt många starka låtar för att verkligen imponera live. Det som spelas är i dagsläget mest en inblick i vad Odd Future är kapabla till att göra, med en handfull riktiga guldklimpar redan inkasserade men med mycket kvar att bevisa. Stödet från fans och intresset har de, och de har så här långt gjort allt rätt när det kommer till hype och även förstått att hiphop kan vara helt vansinnigt live utan problem. Framtiden är deras, om de behandlar den med respekt och tar rätt beslut. Då kommer alla stagedives och promenader ner till publiken som måste dras bort av vakter när killarna vill upp på scen igen, eller den i lila ljus dränkta slowmotion-dansen de gör i klassisk R. Kelly-stil, vara än mer imponerande. 

Följ Odd Future Tryck på hjärtat

Earl Sweatshirt till Sverige
2013-11-19 (nyhet)
Odd Future: The OF Tape Vol.2
2012-03-18 (recension)

Följ Way Out West 2012 Tryck på hjärtat

Ikoner och avhopp
2012-08-13 (nyhet)
A$AP Rocky: Linné, Way Out West
2012-08-12 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.