Endimensionell uppföljare från det kanadensiska heavy metal-bandet.

I rakt nedstigande led från en uppsjö av klassiska heavy metal-band landar kanadensiska Kobra and the Lotus. Debutalbumet släpptes för två år sedan och renderade i ett rejält gigande världen över och i år gästade de Metaltown. Nu är den självbetitlade uppföljaren här.

Bandet kretsar kring sångerskan och låtskrivaren Kobra Paige och musiken kretsar till stor del till hennes tämligen kraftfulla röst. Och visst ståtar hon med en bra pipa, det ska inte stickas under stol med.

Men när Kobra Paige tagit ytterligare en ton och dragit ut på den, inser jag att rösten är tämligen endimensionell. Och Kobra and the Lotus lyfter inte ytterligare av att musiken är tämligen endimensionell den också.

Tunga riff ackompanjeras av frekventa dubbelkaggar och någonstans blir det klart att tyngd går före hastighet för Kobra and the Lotus.

Tyvärr också före låtsnickrandet, vilket gör att plattan aldrig riktigt fångar mig. No Rest For The Wicked är bästa spåret med sin melodiska refräng, men låtarna lyfter tyvärr väldigt sällan, utan trampar mest vatten. Feta riff eller inte.