Anna Järvinen: Gainesville, Stockholm

Anna Järvinen: Gainesville, Stockholm

GAFFA

Jag har aldrig sett Anna Järvinen live, men ofta föreställt mig hur bra det måste vara. Intimt, vackert och så vidare. Garanterat har det varit just så också, men i så fall för en publik på Fasching och inte nu, inte här. Detta var nästan chockerande uselt. En sammanfattning kan se ut såhär: Kass inställning, kasst ljud, kass publik. Men det vore ju tråkigt att lämna sågningen utan att först vältra sig i allt som gick fel.

Nej, publiken är inte stor. Anna Järvninen får knappt svar på sina "Hej" och "Tack". Vad hade hon väntat sig? Snabbt verkar hon plus bandet bli både provocerade och generade, vänder sig mot varandra och skakar på huvudena. Det är kanske inte så konstigt, om jag hade varit Järvinen jag hade vält stativet och gått av. Av henne går det att förvänta sig mer än så, och tyvärr verkar hon från början vara inställd på att vi är ängsliga typer med tygpåsar som bara förstår ironi.

En halvtimmes plåga tar slut efter ett par låtar. Låtar som kunde blivit fler om hon inte ägnat så mycket tid åt att dra sig i håret och skratta tillsammans med bandet. Det känns som en fest där man kämpar för att bryta sig in i samtalet. Om gruppen då skrattar, då är det förmodligen åt en själv. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA