Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Lördag 2012-08-18 11:55

Nick Lowe
Gainesville, Stockholm,
fredag 17 augusti 2012

Recenserad av Jack Hildén
Foto: Jack Hildén
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

En genuint snäll gentleman.

Det händer att jag ser äldre människor, gubbar helt enkelt, och förstår för en kort, blixtrande sekund att: Sådär kommer jag se ut när jag är gammal. Kanske har det med deras gångstil att göra, hur de ser ut eller beter sig. När Nick Lowe promenerar ut exakt klockan tio, upplyst av en blå strålkastare, tänker jag: Sådär kommer M Ward vara om trettio år.

Jag har aldrig reflekterat över deras omistliga likheter förut. De porträtterar gentlemännen. Nick Lowe är mycket mer brittisk på de allra mest fördomsfulla vis, stilrent välklädd och extremt artig. Framförallt bygger de båda sina uppträdanden på finstämd raspighet, och avviker aldrig en tum från konceptet att det ska räcka med låtarna, gitarren, och underfundiga texter. Nick Lowe måste förresten slå något rekord i att sjunga nära mikrofon, vid ett tillfälle tror jag han råkar svälja den. Men det är bara för att vi ska vaggas in i hans trygga värld, där jaget är lämnat ensam i hjärtesorg och det oftast finns någon komisk twist.

Framförandet har dock inte för avsikt att ge oss ångest, och ibland blir hans treminuterspop lite väl snäll. Då välkomnas ett elakt avbrott, som i "I Trained Her To Love Me". Den innehåller en av världshistoriens roligaste rader: If you think that it's depraved / And I should be ashamed, so what? / I'm only paying back womankind / For all the greif I got.

 

Följ Nick Lowe Tryck på hjärtat

Nick Lowe: The Old Magic
2011-09-10 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.