Falsett, riff och idiotiska texter när de brittiska galenpannorna gör comeback.

När det gäller The Darkness kan man verkligen prata om ett stort genombrott och ett ännu större fall. Bandet slog igenom med dunder och brak 2003, började dala med andra albumet och splittrades senare när falsettrösten och ansiktet utåt Justin Hawkins las in för alkohol- och kokainmissbruk. Men nu är bandet tillbaka med originaluppsättningen och nya plattan Hot Cakes.

Det är stora riff, falsettskrik, enorma melodier, party, sex, röj och skoj. Det är svårt att ta The Darkness på allvar och det är tveksamt om det ens är meningen, men ingen kan ta ifrån dem att de kan sin sak när de blandar Queen, AC/DC, Judas Priest och Spinal Tap med lite Sweet och Abba. Det är så ohippt så det förslår och samtidigt så underbart skönt hur lite de bryr sig, The Darkness är här för att ha skoj och få oss att dansa, och dansa det gör vi. Och med det omslaget och covern av deras gamla livefavorit Radioheads Street Spirit (och ja, den låter som ni tror) är det svårt att inte beundra deras vi-bryr-oss-inte-attityd.