Följer briljans med flera nyanser av fantastiskt.

Men alltså, hur följer man egentligen en så hutlöst hyllad skiva som Veckatimest? Går det ens? Jo, med Shields, såklart. Grizzly Bear tar sats och fortsätter där de slutade, den här gången med det tunga artilleriet. De har fyllt på energitanken med nytt bränsle, krämar på och ökar tempot och tar i lite, lite till. Från början till slut är väglaget visserligen inte helt jämnt eller friktionsfritt, men det är väl tur det. I den här takten finns det snart inget andrum kvar, och vore det inte för de få rastplatserna på vägen hade man kanske kreverat.

Shields bryter ner verklighetens ramar. Här är en minut både en timme och en sekund, och uppfattningen av ljud är inte längre avgränsat till hörselsinnet. "Åh!"-känslan låter sig inte väntas på. Redan med inledande Sleeping Ute är förhållandena markerade, det är bara till att låta sig medryckas i den sinnliga extasen. För Grizzly Bear kan aldrig bli tråkiga, de vet nog inte hur man gör. De klarar bara olika nyanser av fantastiskt. Åh. Bara "åh".