Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Dan Deacon
America

Domino | Släpptes måndag 27 augusti 2012
GAFFA | Recenserad av David Winsnes
Lördag 2012-08-25 18:07
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP    Spotify

Ett uppdelat album som avslutar belönande.

Efter fem låtar på America börjar man på allvar tänka att Dan Deacons nya utgivning är en Bromst 2 − spår som hade platsat på förra skivan men som trots det hamnade utanför. Här finns nya bekantskaper − slagverk, träblåsinstrument och stråkar i mängder − men det är fortfarande utfört med samma maximalism. True Trush är så nära en ren poplåt Deacon någonsin kommit och Prettyboy är en pianokomposition där han får visa sina uppenbara talanger på en lite annan nivå men det känns ändå lite gjort.

Så kommer de sista 21 minuterna som en rak knytnäve för att man tvivlat. Den utringande USA-kvartetten är ambitiös på ett sätt Deacon aldrig tidigare varit, den är Amerikas landskap genom ett tågfönster med sina dalar och toppar, det är krautpop med samma abstrakta skildringskänsla som Sufjan Stevens Illnoise. Så tydligt sammanvävt att det är ett gigantiskt mysterium att det inledande materialet inkluderats. Istället blir America som två osammanhängande ep:s som kommer göra konservativa fans nöjda men också öppna upp en helt ny tonsättarvärld som man hade önskat än mer av.

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.