En röst som redan levt.

Det är lätt att få för sig att Dylan LeBlanc är äldre än vad han faktiskt är. Grabben från Louisiana är i själva verket född 1990, vilket gör att man undrar hur han kommer låta om några år. Han talar redan nu som om han hade växt upp, levt, och dragit sig undan. Positionen han sjunger ifrån är den uppgivna, någon som bestämt sig för att det är för jobbigt att vara med. Det är inte helt otänkbart att han faktiskt upplever sig som äldre. I 15-årsåldern behärskade han sina instrument och började resa runt i jakt efter små publiker att uppträda inför. Debuten Paupers Field släpptes 2010, till kritikernas förtjusning.

Gissningsvis går Cast The Same Old Shadow samma öde till mötes. Den är självklar i sin form, Dylan LeBlanc känns som sådan person som inte haft något val i sitt karriärsbeslut. Antingen artist eller inget alls. Låtarna flyter in i varandra, det liknar Cat Powers lugnaste stunder och inget sticker direkt ut. Här finns inga singlar. Bara tio varma låtar som håller lika.