Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Museum of Bellas Artes
Lydmar Hotel,
fredag 17 augusti 2012

GAFFA | Recenserad av Mathias Jensen
Onsdag 2012-08-22 13:36
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Glittigt, stort, suggestivt och förhäxande.

2011 års kanske mest uppmärksammade nya musikstil titulerades "night bus", och upplöstes i skarven mellan klubbnatten och morgonen efteråt. Många beskrev den nya genren just så; som musik att lyssna på när klubbspelningens rus ebbar ut i huvudet och man börjar ta sig hemåt via autopilot. Kanske har förhoppningar krossats någonstans under kvällen, kanske har något hoppfullt börjat växa i kroppen. Oavsett vilket var "night bus" en idé som vecklade ut sig till en hel genre, och det berättade någonting om vilka snäva vägar popmusiken kan ta när den samtidigt breder ut sig.

Om "night bus" är idén om gränslandet mellan ett svettigt dansgolv och sin egen säng, befinner sig Museum of Bellas Artes snarare mellan stranden och klubblivet. I alla fall är det så deras musik låter på skiva. Glittigt, stort och förhäxande. Och någonstans i den mixen har de lyckats navigera sig själva mellan Beach House hypnotiska drömpop, The xx självklara melodier och Arcade Fires bombastik. Men är det något begrepp som ska få klä deras Lydmar-spelning i ord är ändå "suggestivt" det bästa. Det märks att det är 2012 när de ställer sig på scenen och låter en trummaskin utgöra själva fundamentet för konserten, och det märks att en hel do it yourself-våg svept över det poplandskap som kommit att kallas för "dream pop". Men mest av allt lyckas Museum of Bellas Artes bevisa att ylande melankoli kan vara både förhäxande och storslaget på samma gång.

När deras kanske starkaste kort Bear Cubs dunkar igång känns den lilla uteserveringen uppvärmd på sin egen energi; det distinkta beatet och sorlet av vinglas och viskningar möter en synth som drar upp hela genren med rötterna. Det är som att lyssna på ett möte mellan jj och Washed Out, och när de mest hypnotiserande tonerna rinner ut över publiken är det med den exakta känslan av att befinna sig här och nu. Vissa band accentuerar den känslan mer än andra i en genre som så ofta lever på tillbakablickar och nostalgiska tårar. Det är bara synd att spelningen känns 30 minuter för kort, och att alla låtar inte håller samma standard som Bear Cubs

Följ Museum of Bellas Artes Tryck på hjärtat

Museum Of Bellas Artes: Pieces
2013-11-10 (recension)
Arvika klär sig i blågult
2011-05-05 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.