Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Major Lazer
Lilla Scen, Popaganda,
fredag 24 augusti 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Lördag 2012-08-25 11:45
Foto: Jimmy Björkman - www.jimmyb.se
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Dansfest deluxe med Diplo och hans vänner.

Stiliga som få, klädda i kostymer, men flankerade av två dansare i skruder lutade betydligt mer åt motsatt håll, med ett uppblåsbart palmträd sakta svajandes bredvid DJ-båset och en uppblåsbar delfin studsandes mellan alla på scen. Att säga att Major Lazer inte går att sätta i ett fack, ställa innanför en ram, placera innanför bestämda linjer, vore en underdrift redan sett till musiken. När de går ut på Lilla Scen på Popaganda gör de det med ens uppenbart att detsamma gäller tusenfalt live; de är ännu svårare att bedöma vid första åsyn när det är dags för konserter, med Walshy Fire längst fram med en rätt ovanlig keps på huvudet, Jillionaires vilda hår spretandes åt alla håll, och den alltid lika oklanderligt snygga Diplo som den självklara kärnan och gruppens epicenter. De må bokas gång på gång till festivaler världen över med en bredare popsyn som nödvändig dansakt, men tar sig alltid an uppgiften rakt på och ser till att alltid presentera deras syn på hur fester med musikälskare bör se ut, och framför allt låta.

De är inte särskilt måna om att dölja var de hämtat sina inspirationer ifrån, så mycket är säkert när det är Major Lazer som är objektet som ska dissekeras, både musikaliskt och teatraliskt. De tre medlemmarna i gruppen är mycket stolta över sina dancehallrötter och allt de hämtat från reggae, och skyr inga medel för att göra det övertydligt när de spelar på Popagandas lilla scen som näst sista akt för dagen. Och att de projekt alla tre ägnar sig åt utanför Major Lazer påverkat väldigt mycket av vad de gör som trio är inte heller något de har några som helst problem med att visa upp. Det är snarare det som gör flaggskeppet för hela Mad Decent-rörelsen Diplo grundat och dagligen arbetar med till ett något utöver det vanliga, något mycket mer än tre producenter som DJ:ar lite slött. Och de har tjänat enormt på att bygga sina livespelningar runt galenskap istället för den nitisk precision just Diplo annars är känd för när han spelar själv.

Det är ändå rätt logiskt att det mixas slarvigt och aningen koncentrerat sett till förutsättningarna; Major Lazer får på pappret ungefär 45 minuter på sig att göra sin grej, något som vanligtvis brukar klocka in på minst den dubbla tiden, och får väldigt provisoriskt försöka lägga upp sitt set därefter. Det låter just därför aningen ofokuserat och hafsigt ihopsatt, för att inte nämna rätt stressat. Något riktigt och kontinuerligt flyt infinner sig inte under de 61 minuter Major Lazer ändå lyckas dra ut sin speltid till. Men det de denna kväll saknar i fokus, något som mäts och värdesätts enormt i var och varannat så kallat traditionellt liveframträdande, ersätter de fullständigt med musik helt fokuserad på att knocka publiken så många gånger som är mänskligt möjligt under en spelning.

Major Lazer lägger all sin energi på att få en hittills rätt tam och vänlig festivaldag att förvandlas till en intensiv, svettig och så gott som hämningslös kavalkad av flygande kroppar och spontan nakendans. Musiken som pumpas ut medan Diplo ställer sig i en uppblåsbar bubbla som han tänker gå på publiken med, eller när Walshy Fire hetsar publiken till att försöka ta mikrofonen från honom om de vågar är en ständig blandning av dubstep och electro, av trap och rap, av elektriserad reggae och dancehall, och går hela tiden i ett farligt högt danstempo. Det är sylvassa remixer och stenhårda hiphoplåtar, det är smått djuriska rytmer, och sju nya Major Lazer-låtar som bara de låter smått vansinniga, ett sinnestillstånd som ständigt verkar förfölja den internationella trion. 

De får helt enkelt det allra mesta att stämma ändå, på ungefär hälften så lång tid som vanligt dessutom. Det är en bedrift bara det, och spelningen är minst sagt för det allra mesta väldigt imponerande rakt igenom, trots de överdrivet ivriga mixerna och viljan att stanna låtar och börja om för emfasens skull. Det blir ändå en av de mest minnesvärda gatufester utklädda som konserter Popaganda någonsin presenterat för sin publik, med trick lånade av The Flaming Lips och Odd Future, musik hämtad från alla världens hörn, men hela tiden med en distinkt känsla av att bara Major Lazer kan låta och se ut just såhär. De är mycket mer än en flummig akt som snott musik från Jamaica, som de anklagas för att vara ofta och mycket okunnigt, mycket mer än ett projekt för Diplo att hålla sig sysselsatt med när han känner för det; Major Lazer är ett dansant popmonster av högsta klass, mer än redo att ta över världen på riktigt senare i år med sitt andra album. Det ser och låter onekligen fruktansvärt lovande ut.

Följ Popaganda 2012 Tryck på hjärtat

Tre nya till Popaganda
2012-08-17 (nyhet)
Popaganda bokar hyllad pop
2012-08-15 (nyhet)
Nytt till Popaganda
2012-08-14 (nyhet)

Följ Major Lazer Tryck på hjärtat

Major Lazer: Apocalypse Soon
2014-03-17 (recension)
Major Lazer: Free The Universe
2013-05-14 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.