Skin & Co blandar gapig rock och brusande sound med beprövade idéer.

Det är ett annorlunda Skunk Anansie som öppnar dörren till den här plattan. Glöm påkostat studioarbete, ambitiösa kompositioner och trevande tempo. Åtminstone för en stund. I de tre första spåren eldar Skin & Co på rejält. Här bjuds det på jämförelsevis gapig rock, brusande sound och ett rivigt tempo. Befriande. Roligt också att refrängen i Sad Sad Sad lutar sig ogenerat mot Mötley Crües stora 80-talsframgång Girls, Girls, Girls.

Går Skunk Anansie all-in för att vräka ur sig brunstig rock'n'roll?

Ja, jo, nära på. För även om kvartetten tar det säkra före det osäkra och lutar sig tillbaka på redan beprövade idéer i ett par låtar (den hyperpompösa balladen I Hope To Get To Meet Your Hero, bombastiska Our Summer Kills The Sun och glättiga Drowning) så spänner de bågen i merparten av materialet på Black Traffic.

Ett Skunk Anansie som vågar braka loss så här, är mer intressant än ett som bara följer musikhögskolans ordningsregler. Även om materialet som gruppens "nya" karriär bygger på inte känns helt övertygande. Åtminstone in än.