Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

iamamiwhoami
Popaganda, Stockholm,
lördag 25 augusti 2012

GAFFA | Recenserad av Andreas Fällman
Söndag 2012-08-26 23:34
Foto: Jimmy Björkman
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
2,50 stjärnor i snitt (efter 2 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Publiken bjuds på märklig och spektakulär electronica.

Hemlighetsmakeriet bakom Jonna Lees mystiska electronica-alter ego iamamiwhoami har varit oproportionerlig. Mytbildningen som startades med de stundtals rätt otäcka filmer som med viss regelbundenhet släppts på nätet sedan vintern 2009 har inte bara innefattat teorier om att den ansvarige varit allt ifrån Christina Aguilera, Trent Reznor och Lady Gaga, utan också riskerat att göra iamamiwhoami mer till en gimmick, ett överambitiöst koncept, än en artist. Lyckligtvis har bandet utkristalliserat sig som något större än att bli en konceptuell efterapning av Fever Ray och de som har hunnit kolla in dem på Stockholm Music & Arts eller Way Out West, vet att Popagandas publik snart kommer få vara med om något helt utöver det vanliga.

In kommer fem stycken tennisspelare. Vita shorts, strumpor, pikétröjor och skor. Den som ställer sig bakom ett trumset förefaller vara slående lik Thomas Hedlund, vanligtvis bakom trummorna i band som Cult Of Luna och Deportees. Bara där blir konserten något utöver det vanliga. In kommer Jonna Lee och äger upp varenda kvadratcentimeter av scenen med sin spastiska form av dans och smått kusliga röst. Framtoningen, musik och uppträdande tillsammans, känns hotfull och nästan aggressiv. Basgången i Drops får ens maginnehåll att studsa omkring med skräckblandad förtjusning hos undertecknad. Scenshowen är visserligen mer sparsmakad än den på Way Out West men när skynket faller från den vita projektionsduken och Lee utför några robotliknande rörelser framför denna, inser jag att hur mycket attiraljer de än hade placerat på scenen så hade det bara varit grannlåt utan Lee.

Lite ofrivillig freakshow blir det när man undrar vad nästa absurt koreograferad dans kommer innehålla eller vad som ska hända med den enorma Chewbacca-liknande päls som Lee kommer indragandes med mitt i spelningen. När allt är över och innehållet i iamamiwhoami världsuppfattning avhandlats på de mest spektakulära vis, har Popagandas publik inte bara varit med om något utöver det vanliga, utan även något som förhoppningsvis kommer evolvera till något ännu märkligare och spektakulärt.

Följ iamamiwhoami Tryck på hjärtat

Iamamiwhoami: Bounty
2013-06-17 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.