Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

The Soft Pack
Strapped

Mexican Summer | Släpptes måndag 1 oktober 2012
Recenserad av Daniel Magnusson
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP    Spotify

Renrusig rock har lämnat plats för lyxiga saxofonstick och pastellpop.

The Soft Pack är det kaxigaste man kunnat höra på denna sida Good Bad Not Evil (Black Lips). The Soft Packs, tidigare The Muslims, första släpp kan mycket väl ses som ett av 2010 års bästa släpp, om man letar band under beteckningen renrusig rock. 

Men The Soft Pack tog sina tunna blåa skjortor och sina Wayfarer och gick vidare. Till musik som mer passade deras outfit. På Strapped har en saxofonist tagit ganska så ordentligt med plats. I tid och otid bryts det av med lyxiga saxsolon, som vore det en något mer bpm-pumpande version av Destroyer. Inget fel med det, men The Soft Packs tidigare så charmiga rakt-på-sak-rock mår inte heller bättre av initiativet. Det hela sätts på sin spets när Bobby Brown tar vid och åter skakar liv i Duran Duran och Roxy Music, toner som på senare år har fått en andra andning via balearicans uppgång och fall.

"I attend to do things my way" sjunger Matt Lamkin i Head On Ice och det med all rätt − The Soft Pack är fortfarande ett band att räkna med. Tyvärr faller dock en bit av gruppens signum bort när det ska flörtas med lättjefull pastellpop.

Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.