Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Jason Lytle
Dept. Of Disappearance

Anti | Släpptes onsdag 17 oktober 2012
GAFFA | Recenserad av Daniel Magnusson
Onsdag 2012-10-17 17:05
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP

Indie-veteranen bygger vidare på redan inkört episkt koncept.

Från Grandaddys första kassetter fram tills idag har Jason Lytle hållit fast vid sin musikaliska idé. Det handlar om en sakta makande byggnation, gitarrer och synthar som gärna tar till pompösa uttryck; omformulerat i kroppsuttryck skulle armar sträckas högt upp i skyn och följas av ett "ta ta tada!" Minst tre låtar på varje Grandaddy/Jason Lytle-släpp låter som givna episka albumavslut, inklusive programmerat blippblopp som svävar ut i molnen.

När Lytle gav upp Grandaddy för första gången, var han tydlig med att han ändå kunde tänka sig att fortsätta sin vandring tillsammans med bandets trummis, Aaron Burtch, vilket han också gjorde med bandet Admiral Radley. Men som soloartist har han gärna stått helt på egna ben. På detta verk, hans fjärde i eget namn, tog han hjälp av herrarna i Division of Laura Lee. Det märks knappt. Vi känner igen vår Lytle. Trummorna rullar på i klassiskt makligt tempo, synthen är programmerad i rymden och Lytles väna, ljusa röst är intakt. I vissa passager är han märkbart nära Mercury Revs strukturer, men det är också bara en tillfällighet.

Följ Jason Lytle Tryck på hjärtat

Jason Lytle: Pustervik, Göteborg
2011-01-23 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.